Utlysningen om grön humaniora

Jag har tidigare i något förtäckta ordalag kommenterat Mistras och Formas utlysning om environmental humanities. Nu under våren har sakkunniga utvärderat de sex ansökningarna som inkommit och det har hållits intervjuer med de olika grupperingarna i Stockholm. Många är vi som sett fram emot beslut om beviljande av medel till  detta, en av de största satsningarna i Sverige någonsin på humaniora inom ramen för ett enda program, men med tydliga kopplingar till andra kompetensområden som samhällsvetenskap, konst, teknik etc. Mistras styrelse hade frågan uppe för två veckor sedan och Formas tog upp ärendet för några dagar sedan. Det blev något av ett antiklimax i och med att båda instanser beslöt att bordlägga frågan eftersom "det inkommit synpunkter på att jäv kunde föreligga." Mistras vd har nu fått uppdraget att tillsätta en oberoende utredning för att undersöka saken. Vi får väl hoppas att det hela löser sig snabbt och att det inte ska vara nödvändigt att ta om hela sakkunnigbedömningen, vilket annars verkar vara utvägen som står till buds.

SU:s rektor

Hamnade häromdagen bredvid Astrid Söderbergh-Widding på en middag. Mycket trevligt och kul. Självklart talade vi om hennes debattartikel i Sydsvenskan och det var nog inte så förvånande att hon försökt få in den i stockholmspressen först utan att lyckas. Alltså första lärdomen att ESS trots alla pengar det kostar skattebetalarna är en lokal skånsk fråga. Hon var också självklart medveten om att kritiken var gammal men tyckte att den var värd att upprepas i detta läge när ESS tycks närma sig ett förverkligande. I jämförelse med Science for Life Lab i Stockholm och Uppsala är ESS trots allt väldigt mycket mer pengar, går egentligen inte att jämföra på samma dag.

Lite märkligare var att hon inte kände till debattartikeln i UNT om hur få humsam-rektorer vi har (och har haft de senaste decennierna. Nu verkade hon inte tycka att det var något större problem… Men jag tror jag lyckades förmedla vissa saker som gjorde att det kunde vara värt att fundera vidare över detta sakernas tillstånd.

En sak är i alla fall klar. Det kommer inte att gå att övertala henne att intressera sig för att leda Lunds universitet, inte ens om vår ordförande ringer. Förstås väntat, men ändå synd.