Jag har klagat en hel del på olika delar av universitetet på denna blogg, rektor och styrelse, delar av administrationen och lite annat också. Men ibland blir man glatt överraskad. För några dagar sedan kom min prefekt in på mitt rum och undrade hur det var. Jag förstod inte varför. Han förklarade då att han tyckt att jag såg lite bister ut, inte alls lika glad och framåt som vanligt. Nej, det var nog inget jag reflekterat över. Bara kanske en viss koncentration för att jag håller på med en synnerligen krävande forskningsuppgift.
Tänk att min chef kommer in och frågar hur det är. Mycket bra tecken på lysande ledarskap igen. Jag har själv varit prefekt och kan nog någon gång gjort något liknande. Eller inte. I alla fall är det ett bra initiativ av en prefekt som har känselspröten ute och kan tajma insatserna rätt. Det är en del att tänka på för oss andra också. Helt enkelt en utmärkt förebild. Vi är nu inte alla prefekter, men kanske handledare, seminarieledare eller något annat som innebär att man har ett lite större ansvar för sina medarbetare.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar