Sommar i Lund

Sommaren har inte varit avkopplande utan istället förlorats i ett hav av flyttkartonger, fastnade pianon och vit målarfärg. Nu är dock allt flyttat till Lund. Vi köpte till slut en villa efter två års letande. Nu ska allt bara packas upp, i alla fall det som är minst jobbigt.

Men trots att vi klarat av bostadsproblemet kan jag inte slita mig från de olika draman som utspelas på Hemnet och Booli. Ta ekonomiprofessorn som gjorde mänskligheten en tjänst genom att köpa ett för alltid förlorat hus i professorsstan och riva det för att sedan istället uppföra något som måste anses som samma stadsdels fulaste hus. Hen måste ha känningar i kommunen. På annat sätt går det inte att förstå byggnadslovet för det som idag har rests i askan av det gamla huset, ett schabrak i trä och glas som slickar tomtgränsen. Under våren försökte denna välbeställda istället kränga sitt hus i Nöden. Jag var där och inspekterade (det var när vi fortfarande letade) och minns inte mycket annat än att det fortfarande låg hundbajs på gräsmattan. Huset blev förstås osålt under hela sommaren och jag antar att det snart dyker upp igen. Eller så hyrs det ut i andra hand istället. Den som spanar på Hemnet får se.

Samtidigt har jag haft tillfälle att lära känna Lund på sommaren för första gången. Tomt, det visste jag och alla andra redan. Inget särskilt i det. Men unikt är det istället att kunna springa in i en statssekreterare i kortbyxor och mitella på ICA i mitten av juli.

Och sen ska förstås också sommarens allmänna snackis avhandlas, stackaren som twittrade olämpligt om en redaktör. Avgörande i hela affären är enligt mitt sätt att se hur han presenterade sig på Twitter... stod där att han var anställd vid Lunds universitet måste han ju ha tagit det i beaktande när han twittrade. Stod det inte det i hans profil fick han väl fälla vilka kommentarer han vill som privatperson. Typiskt nog har jag inte hittat någon information i pressen om denna ur mitt perspektiv helt avgörande detalj för hur hans handlande ska bedömas. Hela historien säger därmed mer om pressens tillkortakommanden i nyhetsrapporteringen än villkoren för anställda vid Lunds universitet.