Arbetar just nu med en forskningsutvärdering som jag tycker har många goda sidor. Den utgör ett bra tillfälle att reflektera över styrkor och svagheter och dessutom om framtiden på lite längre sikt än något år. Äntligen är jag också inblandad i en utvärdering som har bra principer och kriterier även om de kanske är lite väl lösa i kanterna med tanke på vilka publikationer som ska med och hur många. På det hela taget ändå ett bra tillfälle att fundera och se över.
Roligt är också att jag för en gångs skull lyckats få till en process där alla som vill och är berörda kan delta, i alla fall tycker jag det. Framför allt är det kul att många är engagerade och att resultatet blir så bra, långt mycket bättre än om jag och kanske någon mer filat på aktstycket som ska in. Dokumentet som vi skapar är väldigt mycket tydligare och mer insiktsfullt än den första version som jag arbetade med.
En liten hake finns förstås som irriterar som en sten i skon. Och jag skulle inte blogga om jag inte ville nämna den också. Det handlar om att vi inte före utvärderingsarbetet vet vilka konsekvenserna blir. Kommer de grupper som kommer ut starkt att belönas, i så fall hur? Kommer de som kommer ut svagt att få hjälp, i så fall hur? De som var med på RQ08 säger att det var samma sak den gången och att resultatet då var att det blev både ock. Nu vet jag ju inte om det stämmer, men det låter på mig som om det är det sämsta alternativet. Eller kanske näst sämsta efter att inte göra något alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar