Juristhjälp

I senaste numret av Lundagård beskrivs hur rektor vill stödja nationerna med pengar så att de blir mindre beroende av alkoholförsäljning. Det är förstås en bra tanke. Alkohol är västvärldens gissel och jag minns fortfarande en av de bästa Kaliber-reportagen någonsin som handlade om hur våldsbrott var relaterade till alkoholkonsumtion. Redaktionen på radioprogrammet hade gått igenom samtliga våldsbrottmål vid några olika tingsrätter under något eller några år, det handlade om hundratals eller kanske tusentals fall. Resultatet var att i samtliga våldsbrottmål med fällande dom så fanns alkohol med i bilden, hundra procent. Det är alltså ingen dum tanke att ge pengar till nationerna för att minska fyllan.

Min fråga gäller om myndigheter i Sverige får börja dela ut pengar till organisationer hur som helst efter eget skön. Jag är ingen jurist, men om en generaldirektör för en stor myndighet kommer på att missionsförbundet är en bra organisation som ju dessutom stöder en del behjärtansvärd verksamhet, får hon då på eget bevåg eller med styrelsens godkännande börja skicka pengar dit? Jag tycker att det låter konstigt och undrar lite hur regelverket kan se ut i denna fråga.

Nu är ju universitet ganska djupt involverat i studentlivet redan, vilket inte sällan leder till en del snedsteg. Senast blev Smålands nation med rätta förbannad eftersom universitet på sin hemsida anmodar studenter att gå med i en nation och då länkat till en samarbetsorganisation som Smålands valt att stå utanför. Även länkar är såvitt jag vet myndighetsutövning och måste hanteras på rätt sätt av ett universitet som väljer att stiga ned i denna häxkittel av.... studentliv.

Sturup

Kom igår fram till Malmö Airport som jag tror är det korrekta namnet på Sturup nu för tiden... (och Bulltofta har blivit köpcentrum). Men nu är det inte den skånska aviatiken detta ska handla om utan hur man tar sig till och från flygplatser vid svenska universitetsstäder. Jag har nämligen någon slags beröringsskräck med taxi eftersom det känns konstigt att betala ohemult för att sitta själv med en chaufför i en stor tung bil. När jag kom fram till Sturup igår var det i alla fall snöstorm och bussen till Lund var försenad. Vad göra? Jag frågade genast de närmast sörjande vid stolpen om de inte ville dela en taxi till Lund. En kvinna sa nej och tre andra män sa ja, varav två hade stark brytning. Sagt och gjort, jag ledde truppen bort till taxibilarna, men kunde där konstatera att priset var 500 kr, alltså 125 per näsa samtidigt som bussen gick på en hundring. Jag hade utlovat samma pris som bussresan och fick därför börja förhandla med olika taxichaufförer. Tack och lov tog det inte lång tid förrän någon insåg att det var bättre att stänga av taxametern och köra oss till Lund för fyrahundra än att stå kvar på Sturup halva natten. Vi hoppade in och var framme på 20 min trots snöstorm och isvägar. De på bussen sitter nog där fortfarande.

Denna lilla övning i ledarskap och strategiskt tänkande (som gjorde att jag la en hundring på en taxiresa utan kvitto samtidigt som jag hjälpte tre andra stackare hem) föranleder en reflektion kring ämnet flygplatstransporter. I Skåne är ju Kastrup ur lundaperspektiv oslagbart eftersom Öresundståget går ofta samtidigt som det är snabbt och billigt. I Stockholm är Bromma lika självklart bästa alternativet ur transportsynpunkt. Här kan man promenera till Sundbybergs pendeltågstation och vara i stan på 40 min., exakt lika lång tid som flygbussen tar inklusive vänttid. Det tragiska är nu förstår att inte finns några flyg mellan Kastrup och Bromma, alla går Sturup-Bromma eller Kastrup-Arlanda. Lösningen blir därmed tåget. Nej, skälet till att jag hamnat på Sturup igår var att jag kom från Umeå och det är en stad som har dåliga kommunikationer med flygfältet. Här är det nästan omöjligt att ta en flygbuss eftersom de går relativt sällan. Istället blir det taxi för 200 om man inte igen ska organisera sig. Det är märkligt att inte regiontrafiken slår sig in på denna marknad, Holmsundsbussen stannar till vid flygfältet två gånger om dan!

I Stockholms brukar jag annars åka kommunalt till Arlanda om det inte är väldigt tidigt på morgonen. Det tar en knapp timme med pendeltåg till Märsta och buss. Tidsvinsten med Arlandabanan dörr till dörr är inte försumbar, cirka 20-30 minuter. Men det gör sällan så stor skillnad egentligen. Det som återstår är cykel till Arlanda. Inget dumt alternativ förstås. Till Uppsala är det bara Arlanda som gäller och taxi, tåg eller flygbuss. Här kunde tåget vara ett bra alternativ om de inte förstört det genom att göra det så dyrt. Verkar som om flygbussarna pressat SJ att ta för mycket betalt för att undvika konkurrens. Tja, i övrigt är väl knappast flyget ett alternativ från Lund tack och lov. Skulle möjligen vara Karlstad, men där var det många år sedan jag var.

Omsättning

En sak är lite läskig och det är att väldigt få på universitetet längre ner än prefekt verkar ha koll på ekonomi. Jag talade häromdagen med en chef för en ganska stor verksamhet där universitetet säljer tjänster och frågade honom om omsättningen. —Vet ej, var det direkta och tydliga svaret. Inte ens en gissning eller uppskattning.

Verksamheten på den avdelning jag arbetar har jag i alla fall lite koll på även om jag varken är personal- eller budgetansvarig, i alla fall inte formellt. När jag häromveckan satte mig ner med vår ekonom insåg jag dock hur bristfälligt ekonomiredovisningssystemet är (som dottern tycker var ett väldigt långt ord), och detta trots att vi betalar mycket OH och det arbetats mycket med att ta fram bra redovisningssystem. Här fanns bidrag från universitetsledningen, fakulteten och från institutionen förutom externa bidrag och privata stipendier. Det handlade om många poster som bidrog till vår verksamhet, men som inte enkelt kunde tas fram på ett samlande blad utan låg spridda i olika delar av systemet. Och det krävdes mycket tyst kunskap hos ekonomen för att jag skulle få en bild av omsättningen de senaste fem åren som jag något så när tror överensstämmer med verkligheten.

Då kom nästa chock. Vår omsättning tycktes ha fördubblats över de fem senaste åren. Men denna fördubbling tycktes inte riktigt motsvaras av en lika stor ökning av insatser på grundutbildning, forskning och forskarutbildning. Ingen kunde tala om vart pengarna tog vägen. Var det ökad OH eller var det poster som tillkommit på institutionsnivå som gjorde att den fördubblade omsättningen bara var en bokföringsprodukt. Vi gissade lite och har en teori om att det handlar om många bäckar små, men ändå, vi vet inte.

Frågan är hur man ska kunna tänka strategiskt seriöst om man inte kan få fram bra och tillförlitliga siffror på omsättning inom olika huvudområden på lägre nivå än institutionens? Jag tror inte att det går och ger därför universitetsledningen i uppgift att få fram ett ekonomiredovisningssystem som det inte krävs en ekonom med mångårig erfarenhet i organisationen för att förstå och tolka, om ens det nu skulle räcka.

Utvärderingar

Arbetar just nu med en forskningsutvärdering som jag tycker har många goda sidor. Den utgör ett bra tillfälle att reflektera över styrkor och svagheter och dessutom om framtiden på lite längre sikt än något år. Äntligen är jag också inblandad i en utvärdering som har bra principer och kriterier även om de kanske är lite väl lösa i kanterna med tanke på vilka publikationer som ska med och hur många. På det hela taget ändå ett bra tillfälle att fundera och se över.

Roligt är också att jag för en gångs skull lyckats få till en process där alla som vill och är berörda kan delta, i alla fall tycker jag det. Framför allt är det kul att många är engagerade och att resultatet blir så bra, långt mycket bättre än om jag och kanske någon mer filat på aktstycket som ska in. Dokumentet som vi skapar är väldigt mycket tydligare och mer insiktsfullt än den första version som jag arbetade med.

En liten hake finns förstås som irriterar som en sten i skon. Och jag skulle inte blogga om jag inte ville nämna den också. Det handlar om att vi inte före utvärderingsarbetet vet vilka konsekvenserna blir. Kommer de grupper som kommer ut starkt att belönas, i så fall hur? Kommer de som kommer ut svagt att få hjälp, i så fall hur? De som var med på RQ08 säger att det var samma sak den gången och att resultatet då var att det blev både ock. Nu vet jag ju inte om det stämmer, men det låter på mig som om det är det sämsta alternativet. Eller kanske näst sämsta efter att inte göra något alls.

En gissning

I senaste LUM rapporteras om tänkbara nya hyresgäster i de hus som töms när humanister och annat löst folk flyttar till nya lokaler i LUX. Ett av husen är Kungshuset som ju filosoferna inte vill lämna för allt smör i Småland. Medan de ännu klamrar sig fast i fönsterkamrarna och tar spjärn mot trösklar och andra fasta inventarier tillåter jag mig en liten vision om husets användning efter 2014. Jag vågar en utekväll på Mat&Destillat på att det blir administration eller annan OH-finansierad verksamhet av ett eller annat slag som flyttar in när det så småningom blir dags. Samma sak har i alla fall hänt på många av de universitet jag gästat under åren. Självklart sker ingen inflytt i så gamla och slitna lokaler utan en rejäl upprustning. Minns nu bara var ni hörde det först.