Lunchmöte

Detta med lunchmöte är någon slags sjuka. Tanken är god. Man ska ju i alla fall äta lunch och då kan man ju göra det samtidigt som man lyssnar på någon eller håller möte. Dessutom innebär en bjudlunch att betydligt fler kommer än annars. Idag var jag i alla fall på ett av universitetets alla lunchmöten. Innehållet och det som sas var det nog inget större fel på. Men lunchen... En pastasallad, det kan jag väl acceptera. Men salladen jag fick tag i gav mer känsla av golvsop från salladsbaren än genomtänkt komposition. I plastbyttan låg överst en skiva konserverad ananas. Sedan en tomat. Därefter några få och små bitar fusk-fetaost gjord på svensk mellanmjölk. Därefter små, men många fler kycklingbitar i tandoorimarinad. Sedan rikligt med kalla pastafjärilar som måste ha kokats på förra sidan midnatt. Allt detta på en bädd av grönsallad, maskinskuren förstås. Dessvärre fanns bara en slags dressing, endast svag curry. Jag blev så fundersam över denna märkliga sallad, skulle det föreställa cross-over? Eller hade mötesorganisatören lyckats komma över ett restparti billigt. För detta kan bara inte ha upphandlats enligt gängse avtal. I så fall måste Statskontoret kopplas in. Mina undringar över denna märkliga sallad fick sådana proportioner att jag missade merparten av det som inledningsvis sades. Så kan det också gå, att själva lunchmaten tar så stor uppmärksamhet av mötesdeltagarna att man riskerar att hela idén går om intet. Nästa gång ska jag fundera ytterligare ett varv innan jag anmäler mig till ett lunchmöte.