Sakkunnig på semestern

Ånej, jag har gjort det igen. Tackat ja till ett sakkunniguppdrag under semestern som sedan visar sig vara dubbelt så omfattande som jag trodde. Betalning kan bli cirka 100 kr/tim. i bästa fall. Det handlar om en norsk utlysning som lockat cirka 30 ansökningar. Utlysningen bygger på en s.k. work programme som på 15 omfattande sidor beskriver allt som ska uppnås: tvärvetenskaplighet, etiska och miljömässiga perspektiv, bra forskning och inte minst samhällsrelevans samt deltagande av potentiella intressenter och avnämare. Med den utlysningen blir första frågan varför det ska handla om ett forskningsprojekt överhuvudtaget. Min första reaktion var att det borde vara administratörer som söker eller kanske pr-avdelning som sedan kan anställa lämpliga forskare till de delar där forskning kan behövas och andra kompetenser för allt annat som ska uppnås.

Hittills har jag ägnat tre till fyra timmar åt att sätta mig in i utlysningen, kolla jävsregler, beställa flyg och hotell till Oslo, kolla sidan med ansökningar och bedömningskriterier som anges och mest av allt ladda ner alla ansökningar. Nu när förberedelserna är gjorda kan jag äntligen börja läsa ansökningarna. Dessa är, precis som värderingarna av dem, hårt hållna i en elektronisk mall och intrycket efter de två första är att här söks pengar för forskning som redan är etablerad, nästan slentrian snarare än originell, och utan antydan till tvärvetenskap. Nu gäller det att hitta russinen.