Kvinnliga professorer

För några dagar sedan rapporterade TT om ytterligare en undersökning som visar att andelen (och antalet får man förmoda) kvinnliga professorer ökar och närmar sig rimliga nivåer. Detta är inte oväntat utan helt i linje med vad vi alla sagt, att andelen kvinnliga professorer kommer att öka i takt med att andelen kvinnliga studenter, doktorander, lektorer etc ökar.

Det har visst hjälp att det klagats på låga andelar och det har också hjälpt att alla nu är medvetna om problemet liksom att det ställs krav på kvinnliga sakkunniga i snart sagt alla sammanhang. Jag kan också passa på att göra den ofarliga framtidsutsikten att andelen kvinnliga professorer kommer att fortsätta att öka upp till nivåer mot mellan 40 och 60 procent med viss eftersläpning inom fortfarande mansdominerade ämnen som byggteknik. Eftersom andelen kvinnliga studenter nu är mer än 50 procent inom ganska många utbildningsområden kommer också andelen professorer inom sinom tid att nå över 50 procent, åtminstone inom dessa områden.

Nej, det andra saker som är viktigare att diskutera just nu. En sak är hur vi ska komma till rätta med utbildnings- och forskningsområden som har sned kvinnlig eller manlig representation. Det gäller olika tekniska ämne, men också genusvetenskap. En annan än viktigare fråga är villkoren för alla dessa kvinnliga och manliga professorer. Om arbetet allt mer liknar lektorernas och adjunkternas så är det snart inte så intressant att andelen kvinnliga professorer ökar och då kan man bara tala om en Pyrrhusseger. Jag väntar på att TT ska skicka ut pressmeddelandet "Professorsgenomsnittet nu över 50 procent forskning i tjänsten". Men det lär nog aldrig hända.