De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
onsdag 20 juni 2012
Det bästa i Lund
Cyklade häromdagen till Malmö t.o.r. för ett möte på Malmö högskola. Halvvägs låg en cykelaffär som visade sig vara ett fynd eftersom de två rödskäggiga bröderna där kunde räta ut mitt tilltufsade växelöra, olja kedja och drev samt byta växelvajer medan jag tittade på. Det hela var dessutom oförskämt billigt som det hette på Mads tid. Absolut bästa cykelaffären i Lund hittills och den låg inte ens i Lund utan i Åkarp/Staffanstorp, det var i alla vad det stod på kvittot.
måndag 18 juni 2012
Kvinnliga professorer
För några dagar sedan rapporterade TT om ytterligare en undersökning som visar att andelen (och antalet får man förmoda) kvinnliga professorer ökar och närmar sig rimliga nivåer. Detta är inte oväntat utan helt i linje med vad vi alla sagt, att andelen kvinnliga professorer kommer att öka i takt med att andelen kvinnliga studenter, doktorander, lektorer etc ökar.
Det har visst hjälp att det klagats på låga andelar och det har också hjälpt att alla nu är medvetna om problemet liksom att det ställs krav på kvinnliga sakkunniga i snart sagt alla sammanhang. Jag kan också passa på att göra den ofarliga framtidsutsikten att andelen kvinnliga professorer kommer att fortsätta att öka upp till nivåer mot mellan 40 och 60 procent med viss eftersläpning inom fortfarande mansdominerade ämnen som byggteknik. Eftersom andelen kvinnliga studenter nu är mer än 50 procent inom ganska många utbildningsområden kommer också andelen professorer inom sinom tid att nå över 50 procent, åtminstone inom dessa områden.
Nej, det andra saker som är viktigare att diskutera just nu. En sak är hur vi ska komma till rätta med utbildnings- och forskningsområden som har sned kvinnlig eller manlig representation. Det gäller olika tekniska ämne, men också genusvetenskap. En annan än viktigare fråga är villkoren för alla dessa kvinnliga och manliga professorer. Om arbetet allt mer liknar lektorernas och adjunkternas så är det snart inte så intressant att andelen kvinnliga professorer ökar och då kan man bara tala om en Pyrrhusseger. Jag väntar på att TT ska skicka ut pressmeddelandet "Professorsgenomsnittet nu över 50 procent forskning i tjänsten". Men det lär nog aldrig hända.
Det har visst hjälp att det klagats på låga andelar och det har också hjälpt att alla nu är medvetna om problemet liksom att det ställs krav på kvinnliga sakkunniga i snart sagt alla sammanhang. Jag kan också passa på att göra den ofarliga framtidsutsikten att andelen kvinnliga professorer kommer att fortsätta att öka upp till nivåer mot mellan 40 och 60 procent med viss eftersläpning inom fortfarande mansdominerade ämnen som byggteknik. Eftersom andelen kvinnliga studenter nu är mer än 50 procent inom ganska många utbildningsområden kommer också andelen professorer inom sinom tid att nå över 50 procent, åtminstone inom dessa områden.
Nej, det andra saker som är viktigare att diskutera just nu. En sak är hur vi ska komma till rätta med utbildnings- och forskningsområden som har sned kvinnlig eller manlig representation. Det gäller olika tekniska ämne, men också genusvetenskap. En annan än viktigare fråga är villkoren för alla dessa kvinnliga och manliga professorer. Om arbetet allt mer liknar lektorernas och adjunkternas så är det snart inte så intressant att andelen kvinnliga professorer ökar och då kan man bara tala om en Pyrrhusseger. Jag väntar på att TT ska skicka ut pressmeddelandet "Professorsgenomsnittet nu över 50 procent forskning i tjänsten". Men det lär nog aldrig hända.
fredag 15 juni 2012
Freiburg
Lunds universitets styrelse ska åka till Cambridge och Oxford. Självklart handlar det om att lära av de största och bästa. Därför går alltid den här typen av resor till Stanford, Harvard, MIT etc. Det tycker jag är synd. Det finns förmodligen mycket mer att lära av mindre universitet i samma liga som det egna som jobbar hårt och framgångsrikt med att utveckla verksamheten. Varför inte åka till Singapore eller Georiga Tech istället? Men det klart, då blir symboliken inte lika tydlig.
Själv har jag en liten favorit i universitetet i tyska Freiburg, ett jämförbart europeiskt toppuniversitet som fått excellencestatus därför det är... brett. I Freiburg har man alltså lyckats med konststycket att bygga kvalitet genom att satsa på sin bredd, inte profilområden inom medicin eller teknik. Framgången bygger på ett Institute of Advanced Study motsvarande Pufendorf-institutet i Lund för att öka samarbetet mellan fakulteter. Utöver det har man skapat ett International Graduate Academy som är en service för doktorander där man kan söka och få tillgång till forskarutbildningskurser. Lund ska nog inte kopiera detta rakt av, men det är intressant att se hur ett universitet som Freiburg med två organisatoriska poler lyckats utnämnas till tyskt excellens-universitet. Här tycker jag Lund har en mycket bra förebild och jag tror faktiskt styrelsen har mycket mer att lära av en resa till Freiburg istället för att bli ytterligare en i raden av kontingenter som passerar i revy vid Cambridge och Oxford. Vilka likheter finns mellan Lund och Cambridge som vi kan lära av? Inte särskilt mycket tror jag.
I Freiburg däremot finns säkert en hel del även om det är lite mindre på många olika sätt och har 23.000 studenter jämfört med Lunds 40.000. Dessa undervisas av 2.500 lärare och forskare, vilket motsvaras av ungefär lika många i Lund, 2.600. Allt klaras dock med endast 2.000 administratörer, här har Lunds 3.500 kanske en del att ta efter i form av effektivitet. Omsättningen i Freiburg är 2,5 miljarder kronor mot Lunds 6,5, en skillnad som också återspeglas i olika universitetsrankningar där Lund typiskt återfinns runt plats 80-90 medan Freiburg ligger cirka 20 platser längre ner. Styr kosan dit istället.
Själv har jag en liten favorit i universitetet i tyska Freiburg, ett jämförbart europeiskt toppuniversitet som fått excellencestatus därför det är... brett. I Freiburg har man alltså lyckats med konststycket att bygga kvalitet genom att satsa på sin bredd, inte profilområden inom medicin eller teknik. Framgången bygger på ett Institute of Advanced Study motsvarande Pufendorf-institutet i Lund för att öka samarbetet mellan fakulteter. Utöver det har man skapat ett International Graduate Academy som är en service för doktorander där man kan söka och få tillgång till forskarutbildningskurser. Lund ska nog inte kopiera detta rakt av, men det är intressant att se hur ett universitet som Freiburg med två organisatoriska poler lyckats utnämnas till tyskt excellens-universitet. Här tycker jag Lund har en mycket bra förebild och jag tror faktiskt styrelsen har mycket mer att lära av en resa till Freiburg istället för att bli ytterligare en i raden av kontingenter som passerar i revy vid Cambridge och Oxford. Vilka likheter finns mellan Lund och Cambridge som vi kan lära av? Inte särskilt mycket tror jag.
I Freiburg däremot finns säkert en hel del även om det är lite mindre på många olika sätt och har 23.000 studenter jämfört med Lunds 40.000. Dessa undervisas av 2.500 lärare och forskare, vilket motsvaras av ungefär lika många i Lund, 2.600. Allt klaras dock med endast 2.000 administratörer, här har Lunds 3.500 kanske en del att ta efter i form av effektivitet. Omsättningen i Freiburg är 2,5 miljarder kronor mot Lunds 6,5, en skillnad som också återspeglas i olika universitetsrankningar där Lund typiskt återfinns runt plats 80-90 medan Freiburg ligger cirka 20 platser längre ner. Styr kosan dit istället.
torsdag 14 juni 2012
ESS revisited
I Sydsvenskan har vi nyligen fått reda på att ledningen för Lunds universitet överväger olika lösningar för att komma till rätta med de ekonomiska problem som Max IV nu hamnat i. De flesta handlar om att omprioritera universitetets resurser eller använda myndighetskapital. Till detta kommer förhoppningar om extra tillskott i höstens forsknings- och innovationsproposition. Men varför inte damma av förutsättningarna att söka ESS till Lund? I Allan Larssons utredning från 2005 framgår tydligt och klart att resurserna som skulle pytsas in i ESS från Sverige skulle tas från industripolitiken och inte forskningspolitiken. För ändamålet skapades ett ESS Innovation Forum som i Allan Larssons rapport angavs som ett av fem grundläggande villkor för att bygga ESS i Lund: "En tredje förutsättning bör vara att ett det nu etablerade ESS
Innovation Forum utvecklas till ett brett partnerskap med olika
intressenter, vilket behövs för att kunna genomföra ESS-
projektet och att den dialog, som nu har inletts med regeringar, myndigheter och forskningsinstitutioner, kan fortsätta och fördjupas."(s. 32-33) Idag är förstås allt detta glömt och av ESS Innovation Forum finns inget kvar, inte ens i minnet hos de aktörer som en gång skapade det. Kanske är detta idag ett alternativ igen? Varför kan inte medel tas från den regionala och lokala näringslivspolitiken för att förverkliga Max IV när nu de väntades fördyringarna realiserats?
tisdag 12 juni 2012
Att drömma sig bort
Träffade för en tid sedan en av universitetsstyrelsens externa ledamöter som berättade att hen vid ett styrelsemöte härförleden drömt sig bort. Utanför fönstret betade hästar som tilldragit sig vår ledamots intresse och vad som sas på mötet liksom försvann. När hen sedan kom tillbaka igen hade hen inte längre riktigt koll på vilka beslut som fattats.
Det var ganska många som åhörde denna lilla söta historia om hur man ibland kan drömma sig bort. Förmodligen var detta bara en lätt överdrift och inte riktigt sant. Ändå blev jag förfärad. Tänk om andra som hör detta tror att det är OK att bete sig så ansvarslöst? Här har vi en extern ledamot som har hyfsad ersättning för att bidra med tid, klokskap och ansvar i en organisation som står inför stora utmaningar. Tänk om hen missade diskussioner inför ett beslut som handlade om planeringsförutsättningarna för kommande år där det enligt Sydsvenskan kan finnas risk att universitet drar ner på stora delar av sin verksamhet för att finansiera vår nya gökunge i boet, Max IV. Tänk om hen satt och sov på diskussionen som till resultat av detta innebar att en massa universitetsanställda kommer att förlora jobbet. Tänk vilket förakt för de människors vars intressen hen är ersatt för att försvara. Tänk vad hemskt. Nej, förlåt, nu märker jag att jag själv drömmer mig bort. Det var inte meningen.
Det var ganska många som åhörde denna lilla söta historia om hur man ibland kan drömma sig bort. Förmodligen var detta bara en lätt överdrift och inte riktigt sant. Ändå blev jag förfärad. Tänk om andra som hör detta tror att det är OK att bete sig så ansvarslöst? Här har vi en extern ledamot som har hyfsad ersättning för att bidra med tid, klokskap och ansvar i en organisation som står inför stora utmaningar. Tänk om hen missade diskussioner inför ett beslut som handlade om planeringsförutsättningarna för kommande år där det enligt Sydsvenskan kan finnas risk att universitet drar ner på stora delar av sin verksamhet för att finansiera vår nya gökunge i boet, Max IV. Tänk om hen satt och sov på diskussionen som till resultat av detta innebar att en massa universitetsanställda kommer att förlora jobbet. Tänk vilket förakt för de människors vars intressen hen är ersatt för att försvara. Tänk vad hemskt. Nej, förlåt, nu märker jag att jag själv drömmer mig bort. Det var inte meningen.
Obetald annonsplats
Jag har fått obetald annonsplats på bloggen Spegellandet. Stort tack för det. Författaren där tycker det är synd att jag är anonym eftersom han tror att inläggen då blir lättare att nonchalera samt att det inte bidrar till ett öppet samtalsklimat. Kanske har han rätt. Att resonemang värderas utifrån vem som yttrar dem och inte bara vad de innehåller är klart så där har jag fått något att tänka på. Och det är också klart att det kanske vore synd om alla bloggare var anonyma. Men nu verkar de flesta blogga delvis för att synas och då är den risken nog ganska liten. Det borgar för ett fortsatt öppet samtalsklimat såvitt jag kan se.
Sedan spekulerar Christer Löfstedt som bloggaren i Spegellandet heter om skälen till att jag väljer att vara anonym. Bra fråga, jag får tänka efter lite. Nej, det handlar inte om att jag skulle vara befordrad på lösa grunder. Möjligen tillsatt på lösa grunder, men det får andra bedöma. Professuren erbjöds jag efter att ha placerats etta av tre icke-svenska sakkunniga (varav en kommer från Sverige dock) i konkurrens med cirka 15-20 sökande. Det handlar inte heller om att jag skulle vara rädd för repressalier, även om detta sedan är det som leder till kommentarerna till inlägget. Jag tror, liksom kommentatorerna, att man kan blogga ifred om nästan vad som helst och nästan hur som helst. Nej, efter att ha tänkt efter lite har jag kommit på att det handlar om att jag ibland hamnar i olika formella och informella konstellationer, arbetsgrupper, möten, beslutsfattande organ etc. på olika nivåer vid universitetet och att jag är rädd för att inte bli tillfrågad om det skulle bli allmänt känt att jag bloggar om mina erfarenheter från dessa sammanhang. Möjligen är jag paranoid, men det är i alla fall skälet. Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag tycker det är lite kul att jobba undercover så att säga.
Sedan spekulerar Christer Löfstedt som bloggaren i Spegellandet heter om skälen till att jag väljer att vara anonym. Bra fråga, jag får tänka efter lite. Nej, det handlar inte om att jag skulle vara befordrad på lösa grunder. Möjligen tillsatt på lösa grunder, men det får andra bedöma. Professuren erbjöds jag efter att ha placerats etta av tre icke-svenska sakkunniga (varav en kommer från Sverige dock) i konkurrens med cirka 15-20 sökande. Det handlar inte heller om att jag skulle vara rädd för repressalier, även om detta sedan är det som leder till kommentarerna till inlägget. Jag tror, liksom kommentatorerna, att man kan blogga ifred om nästan vad som helst och nästan hur som helst. Nej, efter att ha tänkt efter lite har jag kommit på att det handlar om att jag ibland hamnar i olika formella och informella konstellationer, arbetsgrupper, möten, beslutsfattande organ etc. på olika nivåer vid universitetet och att jag är rädd för att inte bli tillfrågad om det skulle bli allmänt känt att jag bloggar om mina erfarenheter från dessa sammanhang. Möjligen är jag paranoid, men det är i alla fall skälet. Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag tycker det är lite kul att jobba undercover så att säga.
Max IV
Så där ja, nu har fördyringarna för Max IV som jag nämnde för någon vecka sedan också nått Sydsvenskan. Det är bra att det kommer till allmänhetens kännedom. Jag tycker också att universitetsledningen ger ett trovärdigt intryck när de öppet deklarerar sin tvekan. Att tillsätta en grupp som kan analysera problemet och hålla inhibationsdörren öppen som antyds i artikeln (alternativet att släcka ljuset) tycker jag är bra. Smolket i bägaren är alternativet att köra på som om ingenting hänt och låta universitetet betala genom att dra ner på annat. Det verkar helt huvudlöst eftersom vi då lägger ner ett av de få traditionella och breda universiteten i Sverige för att bygga en maskin som i bästa fall står sig några decennier. Att alternativet ens nämns som en möjlighet är anledning till stor oro och misstrogenhet. Så OK, sammantaget motsvarar väl uttalandet en 1-1-match i fotboll ungefär.
lördag 9 juni 2012
Studentfråga
Träffade en student igår (ironi) och fick ännu en gång bekräftat hur bra det är med deras input (inte ironi). Frågan han ställde var vad jag tyckte om kvalitetsutvärderingar och studenttillströmning i historiskt perspektiv. Tuff fråga eftersom jag aldrig tänkt på detta förut. Efter lite stammande kunde jag dock formulera ett svar som i alla fall lät bra. Tidigare var examina kvalitetsvärderingen och studenter kuggades. Nu har examina urholkats genom resurstilldelningsystemet som innebär att det kostar att kugga och annat som till stora delar hänger samman med transformationen från elituniversitet till massuniversitet under de senaste 6 decennierna eller så. Det innebär att kvalitetsutvärdering, som nog är viktigt eftersom det handlar om statligt finansierad verksamhet, har förflyttats från examina till utbildningsanordnaren som i sin tur genomförs av HSV.
Detta innebär också att risken har förflyttats från den individuella studenten till de anställda som i långa loppet riskerar förlora jobbet. Det kanske inte är så dumt ändå, att risken för den individuella studenten minskar i en värld med studielån och fler studerande från studieovana miljöer. Här finns kanske en intressant historisk studie som handlar om känd, beräknad och planerad riskspridning som den förekommer i det moderna samhällets socialförsäkringar och på andra sätt samt den andra okända och oplanerade riskspridningen som förändringen av kvalitetsvärdering av högre utbildning. Se där, studenter är ovärderliga som inspiration när det gäller att hitta nya forskningsfrågor.
Detta innebär också att risken har förflyttats från den individuella studenten till de anställda som i långa loppet riskerar förlora jobbet. Det kanske inte är så dumt ändå, att risken för den individuella studenten minskar i en värld med studielån och fler studerande från studieovana miljöer. Här finns kanske en intressant historisk studie som handlar om känd, beräknad och planerad riskspridning som den förekommer i det moderna samhällets socialförsäkringar och på andra sätt samt den andra okända och oplanerade riskspridningen som förändringen av kvalitetsvärdering av högre utbildning. Se där, studenter är ovärderliga som inspiration när det gäller att hitta nya forskningsfrågor.
onsdag 6 juni 2012
LUM
LUM har fått nytt utseende. Men det hjälper inte. Jag läste LUM mycket för drygt tio år sedan och tyckte då att den var väldigt bra. Hade också på den tiden kontakt med journalister som arbetade med andra universitets personaltidningar, Uppsala, Stockholm m.fl. Allmänt var åsikten att LUM höll den journalistiska fanan högt och hade kritisk distans till ledningen och PR-avdelningarna.
Det var då det. Nu tror jag inte många anser att LUM skiljer sig från andra universitets personaltidningar. Här finns bara lite plats för kritiska synpunkter. Aldrig gör redaktionerna några kritiska features. När man själv ringer in förslag ger det aldrig utdelning. Syn för sägen bär artikeln om Christer Eldhs enkätundersökning. Här förekommer visst en del negativa resultat. Men endast de främsta positiva resultaten listas. Varför inte motsvarande negativa?
De universitetskritiska synpunkterna får istället Sydsvenskan och Lundagård stå för. Här gör man tack och lov fortfarande ambitiösa insatser. Jag tycker faktiskt att Lundagårds senaste avslöjande om UB:s köp av byggtjänster är riktigt bra. Inget direkt remarkabelt kanske och ingen har väl gjort fel. Men ambitionen är tydligt och klar och artikeln ger intryck av att vara rättvis. Tänk om HSV:s utvärdering av Lunds journalistutbildningar hade tagit med denna aspekt. Då hade de flutit igenom utan problem....
Det var då det. Nu tror jag inte många anser att LUM skiljer sig från andra universitets personaltidningar. Här finns bara lite plats för kritiska synpunkter. Aldrig gör redaktionerna några kritiska features. När man själv ringer in förslag ger det aldrig utdelning. Syn för sägen bär artikeln om Christer Eldhs enkätundersökning. Här förekommer visst en del negativa resultat. Men endast de främsta positiva resultaten listas. Varför inte motsvarande negativa?
De universitetskritiska synpunkterna får istället Sydsvenskan och Lundagård stå för. Här gör man tack och lov fortfarande ambitiösa insatser. Jag tycker faktiskt att Lundagårds senaste avslöjande om UB:s köp av byggtjänster är riktigt bra. Inget direkt remarkabelt kanske och ingen har väl gjort fel. Men ambitionen är tydligt och klar och artikeln ger intryck av att vara rättvis. Tänk om HSV:s utvärdering av Lunds journalistutbildningar hade tagit med denna aspekt. Då hade de flutit igenom utan problem....
lördag 2 juni 2012
Medicon Village i lokalbladet
Idag en lysande artikel i Sydsvenskan om hur allt som utlovades när universitetets rektor och ordförande med bara veckor kvar på posten skriver hyreskontrakt med ett byggbolag (i form av illa maskerad stiftelse) som binder upp nya tillträdande ordförande för år framöver. Taskigt och ojuste ledarskap tycker jag eftersom man nu bakbundit Wallström som lär få ta all skit som kan komma av detta högriskprojekt. Och nu framgår också att alla de farhågor vi kände från början infrias. Den filantropiske byggherren som skänkt medel för att universitet skulle köpa Astra Zenecas lokaler var inte så snäll att han stod för hela kalaset. Istället måste universitet skjuta till 100 miljoner för att hålla lokalpriser i Lund uppe. När man räknar igenom det visar det sig säkert att byggherren inte förlorat utan vunnit på affären eftersom lokalpriser nu ligger på konstlat höga nivåer. I allt detta är det också intressant att se att ordförande Larsson ingår i styrelsen för Medicon Village (vad är hans arvode?) och en gammal Peab-chef är vd, så då blev man av med honom också. Nej, detta är inte bra för anseendet.
Till detta kommer att punkterna 10-12 på nästa möte med universitetsstyrelsen om budget och ekonomi när det gäller MAX IV helt säkert kommer att bli en rysare. Pengarna räcker nämligen inte och det kommer att behövas ännu mer. Faktum är att universitetsresurserna till detta projekt nu börjar anta sådana proportioner att MAX IV allt mer framstår som den gökunge ESS beskylldes för att bli. Jag tycker att man nu börjar gå för långt i sina punkinsatser och att universitetet i övrigt är hotat. Jag hoppas att styrelsen nu ser till att MAX-bygget tar en paus medan man ser över projektet.
Till detta kommer att punkterna 10-12 på nästa möte med universitetsstyrelsen om budget och ekonomi när det gäller MAX IV helt säkert kommer att bli en rysare. Pengarna räcker nämligen inte och det kommer att behövas ännu mer. Faktum är att universitetsresurserna till detta projekt nu börjar anta sådana proportioner att MAX IV allt mer framstår som den gökunge ESS beskylldes för att bli. Jag tycker att man nu börjar gå för långt i sina punkinsatser och att universitetet i övrigt är hotat. Jag hoppas att styrelsen nu ser till att MAX-bygget tar en paus medan man ser över projektet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)