Ett ödmjukt förslag

I verksamhetsplanen för 2018 nämns LU Futura, en fakultetsövergripande satsningen från ledningen. "LU Futura ska bli en sammanhållande plattform för framtidsfrågor där universitetets bredd inom utbildning och forskning används. LU Futura ska samla, syntetisera och integrera den kunskap som genereras vid Lunds universitet. Målet med LU Futura är att Lunds universitet ska identifieras som en motor för formuleringen av samhällsrelevanta frågeställningar samt bidra med relevanta beslutsunderlag och sammanställningar i aktuella samtidsfrågor och därmed bidra till samhällsutvecklingen. Projektet ska involvera samtliga fakulteter och inkludera forskning såväl som utbildning. Detta projekt placeras vid Pufendorinstitutet och erhåller 3 mnkr per år under tre år som grundfinansiering. Projektet ska avslutas med en större internationell konferens och därefter utvärderas."

Sedan verksamhetsplanen antogs har planerna konkretiserats. Ledare på halvtid under tre år blir HT fakulteternas avgående dekan som med sig på båten får ytterligare en medarbetare från HT på halvtid.  Till detta kommer någon person från varje fakultet på 20 procent som ska ge input och delta i arbetet. Projektet kommer dock inte att placeras vid Pufendorfinstitutet.

Vad ska man då göra inom LU Futura? Mitt förslag är att initiera ett arbete "bottom-up" på hela universitetet om en handfull kritiska problem som vi tillsammans vill beforska OCH skapa utbildningsprogram för där samtliga fakulteter bidrar. LU Futura kan dra upp de organisatoriska och praktiska tillvägagångssätten för att genomföra detta. Därefter får de be ledningen ta hela förslaget till KAW, MMW, MAW och ytterligare några privata stiftelser och säga att vi vill göra något unikt i Sverige, nämligen skapa ett universitet som samverkar om konkreta problem. Eftersom alla stadsmedel redan är nedplöjda i fasta tjänster med reglerade tjänstebeskrivningar behöver vi lite extra smörjolja för att få igång det hela, säg 100 miljoner kronor per år för varje problemområde. Dessa kan sedan presenteras en per år på valborgsmässoaftonens eftermiddag i TV.

Det skulle kräva konkret samordning på en mängd plan som gemensam OH, möjligheter att fördela om hås/håp över fakulteterna m.m. Upplägget skulle leda till en konkret organisatorisk lösning för att kunna utnyttja universitetets potential på riktigt. 

Kungshuset

Det är några år sedan Kungshuset evakuerades på filosofer under högljudda protester. Misstanken fanns redan då om att det hela skulle sluta med att administration och universitetsledning flyttade in. Men så verkade det inte bli. Istället har under åren ett stort arbete pågått med att bygga om huset till besökshus och central byggnad för besökare. Här skulle finnas en reception och en stor universitetshistorisk utställning som idag för en undanskymd tillvaro på Kulturen. Dessutom ett antal studieplatser som eftergift åt studenterna. Mycket tid, kraft och pengar har lagts ned på att skapa ett nytt besökscentrum för universitetet i Kungshuset.

Men så uppmärksammades problem i Universitetshuset. Det är mögelanfrätt och måste saneras, något som enligt uppgift ska ha varit känt under längre tid. Under tiden en sanering pågår måste de som arbetar i huset få andra arbetsplatser. Och tankarna gick snart till Kungshuset. Enligt nuvarande planer är det hit och ingen annanstans universitetsledningen vill flytta även om det just nu verkar som om inget beslut är fattat och processen för tillfället stoppats. Och det är inte så att det råder brist på alternativ i form av andra centralt placerade lokaler. Faktiskt var det tänkt att universitetsledningen skulle sitta i Byrålogen när det huset stod klart 1982. Nu blev det inte så den gången. Men frågan är varför inte universitetsledningen denna gång kan flytta in i Byrålogen, i alla fall tillfälligt under saneringen av Universitetshuset, när det nu en gång byggdes för att bland annat härbärgera den.

Budet ska vara att göra Universitetshuset till ett besökscentrum istället för Kungshuset. Men det skulle innebära en rad andra problem. För det första måste stora delar av den planerade utställningen tänkas om eftersom den ju var planerad för Kungshuset med helt andra förutsättningar. För det andra är frågan hur ett besökscentrum med en utställning ska samsas med andra aktiviteter i Universitetshusets olika delar, i högtidssalen, i atriet och så vidare. För det tredje är förstås en fråga var studieplatserna som var tänkta i Kungshuset nu ska förverkligas. Till detta kommer förstås resursslöseriet det innebär att i ett sent stadium av ombyggnadsarbetet ändra planerna så radikalt trots existerande beslut som är fastlagda sedan länge.

Kungshuset är en symbol. Inte minst efter de starka protester som hördes senast huset evakuerades för bara några år sedan. Redan då fanns många som muttrade att de nog visste hur det hela skulle sluta. Att det som vanligt skulle bli administration och ledningsfunktioner som skulle flytta in i ombyggda lokaler med hyror som inte kan matchas ens av nya laboratorielokaler, kostnader som bara overheadfinansierad verksamhet kan ha råd med. Länge såg det ut som om dessa belackare skulle få fel. Nu är det inte lika självklart längre.