Vetenskapshistorien misshandlas

Vi lever i ett kunskapssamhälle sägs det. Kunskap är därmed bärande för en mängd olika företeelser som ekonomisk tillväxt, effektiva samhällsfunktioner, välfärd.... Kunskapssamhället förpliktigar också. Det finns experter och specialister som fungerar som auktoriteter i den meningen att vi ofta är tvingade att förlita oss till deras omdömen i olika frågor. Det har skrivits hyllkilometrar om expertsamhällets fram- och baksidor. Politiken har förvetenskapligats samtidigt som vetenskapen politiserats (men i själva verket har nog kunskap och politik fungerat i symbios under åtskilliga århundraden).

I kunskapssamhället skulle man kunna tro att kunskap om kunskap intar en särställning. Att vetenskapshistoriker, vetenskapssociologer och andra vetenskapsvetare skulle vara särskilt uppburna. Men så är det inte. Tvärtom verkar vem som helst som har åsikter om hur vetenskapen utvecklats kunna torgföra dem när som helst och var som helst. Jag har bara senaste veckan råkat ut för två särskilt plågsamma fall där amatörer inom vetenskapshistorien i statsradio fått ge uttryck för helt felaktiga bilder av hur vetenskaplig förändring gått till historiskt.

Det första fallet handlar om att den allmänna relativitetsteorin som fyllde hundra år. I ett inslag i Godmorgon världen får en teoretisk fysiker bre ut sig, "Den förändring i världsbilden som relativitetsteorierna medför, den får den kopernikanska revolutionen att blekna i jämförelse. Alltså frågan om huruvida jorden eller solen är i planetsystemets mitt ter sig ju som en ganska futtig världsbildsförändring i jämförelse med idén om rum-tiden och rum-tidens krökning och att.. att man kan  använda detta för att förstå existensen av objekt som svarta hål och man kan diskutera universum i stort." Jag skulle som vetenskapshistoriker starkt ifrågasätta denna utsaga. Jag kan förstå att en teoretisk fysiker anser att allmänna relativitetsteorin är viktigare än kopernikanska revolutionen. Men det innebär ju inte att den säkert får den kopernikanska revolutionen att förblekna mer allmänt. Jag skulle ganska säkert hävda det omvända, att Kopernikus ur ett historiskt perspektiv har varit långt mer betydelsefull än Einstein. Jag menar, tänk dig en kosmolog som ifrågasätter att solen befinner sig i planetsystemets mitt.... ganska svårt idag. Tänk dig nu en kosmolog som ifrågasätter Einsteins allmänna relativitetsteori. Också ganska svårt, men ändå inte helt uppåt väggarna galet eftersom vi ju faktiskt vet att den inte är kompatibel med kvantteorin.

Ett annat fall var i OBS! där en mikrobiolog fick göra en historisk exposé av hur den vetenskapliga metoden utvecklats över de senaste femhundra åren eller så. Här finns så många förlegade uppfattningar att det är svårt att peka ut enskildheter. Istället är det den samlade bilden som presenteras här, att en vedertagen unitär vetenskaplig metod utvecklats genom ett antal individuella insatser över flera hundra år som gjorts i en tydlig riktning mot den sanna vetenskapliga metod vi känner idag, som går på tvärs mot vedertagna uppfattningar bland vetenskapshistoriker. En sådan historiesyn kallas ibland determinism och ses idag som den sämsta typen av vetenskapshistoria. I själva verkat har våra dagars olika vetenskapliga metoder utvecklats genom en rad förhandlingar mellan individer, grupper och skolbildningar som ofta förirrat sig både hit och dit. Vetenskapshistorien är labyrintisk och vi har inte hittat ut än. Saken är att vi aldrig kommer att hitta ut och det förekommer ännu dagligdags att forskare av alla slag snackar skit utan att de ens vet om det själva och utan att det upptäcks. Det gäller kanske i synnerhet mikrobiologer ;-) Ta den historiska exposé som presenterades i OBS! Den bygger inte på någon vetenskaplig metod över huvudtaget, men kan ändå presenteras med sanningsanspråk trots att den skapar en helt felaktig förståelse för hur den vetenskapliga metoden utvecklats.

Nu har jag väl egentligen inget emot att naturvetare och andra bättre vetande torgför sina felaktiga åsikter både i radio, tv och tidningar. Det är helt OK. Det som jag tycker är så konstigt, i synnerhet som vi sägs leva i ett kunskapssamhälle, är att de redaktioner som upplåter sitt medieutrymme till dessa tokerier inte kollar fakta med den vetenskapshistoriska expertisen. Jag och mina kolleger hade snabbt kunnat stoppa det hela om det är sanningsenliga bilder av vetenskapshistorien man är intresserad av att sprida.

Jag leker med tanken att jag själv som idé- och lärdomshistoriker, f.d. professor i teknik- och vetenskapshistoria, skulle lägga ut texten om olika naturvetenskapliga fenomen som neutrinernas vikt eller genernas betydelse. Det skulle jag nog kunna klara på ett intresseväckande sätt. Men lika säkert skulle nog en hel del bli fel eller i alla fall förvrängt. Jag är rätt säker på att en medieredaktion med självaktning skulle vara ganska misstänksam mot en idéhistoriker som vill diskutera fysik eller biologi och det med viss rätt. Men när någon naturvetare dyker upp som vill återberätta en gammal välkänd version av vetenskapshistorien så är det inga problem. Vi lever ju trots allt i ett kunskapssamhälle.