Veckans citat

Vi är några som är intresserade av innovationsforskning, ett av universitetets verkliga flaggskepp. Det kan dock konstateras att innovationsfältet ibland tenderar att upprepa sig. Gissa exempelvis från vilket år och vilken prestigetidskrift detta högaktuella citat är plockat:

"In some of the discussions of regional economics, it seems to be assumed that a faster rate of growth would follow automatically if the level of research and development were raised. On a national scale it is clear that recent economic growth has come in substantial measure from new technology. Consider electronics, the zipper, jet aircraft, air conditioning, digital computers, xerography, and other success stories. None of these new ideas and inventions became a success, however, until it was followed by product design and engineering, tooling up, initial manufacture, and the opening of a new market. These later stages, it has been estimated, typically cost 10 to 20 times as much as the original research or invention. A new idea lies at the base, but it lies fallow unless venture capital and the skills of the entrepreneur, product engineer, marketing specialist, and manager successfully translate the new idea into the market economy."

Slutsatsen måste bli att det verkligt samhällsrelevanta universitetet överlämnar innovationerna åt andra och satsar på marketing, financing och design. Innovation och entreprenör är gårdagens ledord, morgondagens är riskkapital och design. Minns var du hörde det först.

Neoklassisk ekonomi och Lunds husmarknad

Skulle det till äventyrs finnas ekonomer här i staden som ännu är av neoklassisk trosbekännelse rekommenderar jag ett studium av Lunds bostadsmarknad. För den som vågar utmana de egna föreställningarna är en sökning på Hemnet, alla kategorier till salu i orten Lund, Lunds kommun, intressant läsning. Resultatet blir sorterat på högsta pris först en villa med pool i Professorsstan för 12,9 miljoner (som legat ute i ett halvår med ännu högre pris) och som nummer två en stor, ny villa med stor tomt på Östra Torn för 5,975 miljoner (utan bud ännu efter 14 dagar). På Lunds husmarknad finns med andra ord inga objekt prissatta mellan 6 och 13 miljoner! Det här är ingen tillfälllig glitch i den marknadsliberala planen om någon skulle tro det, utan ett förhållande som har varat i nästan sex månader!

Vad är felet här? Finns inga skilsmässor, utflugna barn, lundensare som vill pröva något nytt? Nej, svaret är mäklare som inte kan förmå sig själva att övertygas av sanningen att det inte går att sälja hus i Lund för åtta eller nio miljoner ens om de är stora och nyrenoverade eller för fem miljoner om de är av normalstandard utan istället annonserar med orealistiska fantasipriser alternativt föreslår att objekt hyrs ut i andra hand i avvaktan på bättre tider. Min gissning är att alla de som vill sälja sin bostad, men avvaktar i förhoppning att få ut en miljon till, vilket kanske gick för tre år sedan, kommer att bli besvikna.

Practical jokes?

Ibland undrar man verkligen hur det fungerar hos vissa. Fick i måndags en epost med högsta prioritet från en fransk professor i jag vet inte vad. Snirkligt på en engelska som inte var helt tajt undrade han om jag ville hålla en presentation på en workshop som han anordnade i Bryssel i början av februari som en kick-off på ett EU-projekt (kommissionen finansierade om jag inte förstod fel) med forskare från en handfull länder inblandade. Med skulle även forskningskommissionären vara och dennes närmaste. Jag svarade måndagskväll att jag kunde komma och gav förslag på en titel med en kort innehållsbeskrivning och en fråga om han trodde att det passade sammanhanget. Nu är det söndagkväll och ännu inget svar....

Jag har inga problem med ett nej tack eftersom det ju kunde visa sig att min kompetens, eller brist på densamma, inte passade. Men att först skicka en snirkligt formulerad fråga där jag höjs till skyarna för min expertis, orättvist javisst, och sedan inte ens orka svara. Man undrar lite grann om hur en del människor tänker. Ja, ja. I alla fall en sak mindre att göra. Men min erfarenhet säger  mig att det kommer ett svar två dagar före konferensen med innehållet att mitt förslag passar utmärkt och kan jag bara slänga mig på ett flyg och komma ner. Då undrar jag om jag inte för en gångs skull ska tacka nej, bara för att känna hur det känns.

Jültv

Har nu efter en vecka på jobbet leveranskvitterat i Visma Proceedo från arbetsdatorn så då var i alla fall det avklarat. Måste nu bara reflektera lite över vad jag har hunnit se på TV i jul. Jag tycker nämligen inte som alla recensenter att trenden med spelfilmer om svunnen tid som mimar verkligheten på otillständigt vis, tänk Call Girl, har varit det stora problemet de senaste veckorna. Själv tycker jag istället att alla devota okritiska dokumentärer som rullats i public service över jul och nyår har varit det mest utmanande när det gäller rörliga bilder. Jag tänker på dem som gått om Olof Palme, Lennart Nilsson och Jan Stenbeck. Själv såg jag Palme på bio och struntade i TV-dokumentären. När det gäller Timms dokumentär om Lennart Nilsson orkade jag bara första delen och blev då så illamående att jag inte klarade mer. Jan Stenbeck såg jag endast i trailer. Det är alltså med viss risk för att hamna fel när det gäller Stenbeck som jag ändå uttalar min dom. Här sänds tre extremt devota mansskildringar utan att någon alls verkar reagera.

I Palme-dokumentären (och här ska sägas att jag verkligen beundrade Palme som tonåring) utelämnas Rainer (i alla fall på vita duken, möjligen nämns han i TV, men säkert utan att det blir någon komplicerande poäng), medverkan till vapenaffärer i Indien där Palme nog inte visste om konkreta mutor, men lika säkert visste att dessa typer av affärer inte görs utan att mutor betalas ut någonstans på något sätt. Här fanns inget om när Bildt anklagade Palme för undfallenhet mot Sovjetunionen, vilket resulterade i att Palme för att rentvå sig fick läsa ett helt brev i TV, vilket helt otvetydigt visade att Bildt hade kommit med falska anklagelser. Här fanns inget om anklagelser mot att Palme otillbörligt ska ha hjälpt något av sina barn till ett amerikanskt universitet (förmodligen falska anklagelser, men i alla fall). Framför allt kantrade hela dokumentären när  man inskärpte det fantastiska i att statsministern flyttade till Vällingby, en stor ideologisk symbolhandling, men inte med ett ord nämnde att han senare i livet flyttade till Gamla stan och vad det innebar för en krackelerad palmebild. Palme var en fantastisk politiker, men också en människa som var tvungen att göra svåra avvägningar mellan sitt offentliga jag och sitt privata som ju av naturliga skäl inte alltid hängde samman. Hela denna problematik utelämnas tyvärr i denna rätt tråkiga och intetsägande dokumentär. Säkert är den upplysande för en yngre generation som bara läst om Palme på Wikipedia. Men för oss som ännu minns honom som en levande politiker blir bilden bara halv. Här presenteras den offentliga Palme som han och hans familj hade velat. Här saknas dragkampen med den privata Palme.

När det gäller dokumentären i två delar om Lennart Nilsson är det en gåta att SvT alls köpt in den. Min misstanke är att Mikael Timm, tidigare kulturredaktör i Radiohuset, känner så pass många i TV-huset att de helt enkelt inte kunde säga nej. Han har också tidigare gjort dokumentärer om Taube och Bergman så det var väl krattat. Här målas i alla fall en extremt devot bild av Lennart Nilsson upp. Populär bland vänner och familj. Älskad av alla för sin person och sina fantastiska foton. Inte en antydan, inte en sekund om alla de lik Nilsson har varit tvungen att gå över för att komma dit han kommit. Inte en sekund om den medvetna kampanj han och ett medicinskt etablissemang drivit för att uppmärksamma hans insatser. Och inte en sekund intervju med någon av de experter som ur olika perspektiv analyserat Nilssons gärning. Bäst av allt är det när Timm som självutnämnd Nilsson-expert kommenderas runt av mästaren och agerar precis som den knähund han varit när han gjort denna film. (Usch.... är detta en recension eller har jag gått över gränsen till personangrepp? Får man skriva så här på en blogg utan att riskera rättvisa åthutningar eller t.o.m. åtal... kommentera så stryker jag i så fall.)

Stenbeck-dokumentären har jag alltså inte sett och ska då inte uttala mig. Men efter att ha sett de om Palme och Nilsson samt trailern blev jag så övertygad om att detta är ännu en i raden av devota porträtt att jag inte iddes ta reda på sanningen. Förmodligen var det ännu en dokumentär av lite ytligare P3-snitt än en mer djuplodande. Nu måste SvT snabbt som ögat visa en kritisk dokumentär om någon svensk som levat och verkat i närtid samtidigt som de visar ett lika devot porträtt om någon kvinna som Elin Wägner eller så. Min sista fråga gäller bara var alla kulturjournalister och feminister har varit när dessa dokumentärer sänts. Är det verkligen bara jag som förfasat mig.