De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e

De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt  Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.

onsdag 10 mars 2021

När Harry mötte Meghan

Det är svårt att riktigt förstå fascinationen över det brittiska kungahuset. En familj som de flesta andra med sekler av skandaler och dåliga relationer. Ett kvinnligt överhuvud som numera verkar göra sitt bästa för att hålla ihop det hela. Och sedan barn och barnbarn som känner sig orättvist behandlade av olika anledningar. Finns verkligen familjer som saknar dessa ingredienser?

Skillnaden här är förstås att familjen i generationer levt ut sina problem i offentligheten, något som varit möjligt genom kändisskap som förstås höjts av att de har mer pengar än de flesta. Att familjehistorien använts i tiotals, kanske hundratals, TV-serier gör det inte sämre. En blandning av fiktion och verklighet har alltid varit en säljande kombo. Familjen fyller många viktiga funktioner. Något att peka finger åt och förfäras över med flera sedelärande budskap som att inte vara för bortskämd, att försöka ha överseende med den familj man hamnat i, att kommunicera med varandra, att visa respekt för varandra och nya familjemedlemmar, att inte ta en familjs materiella betingelser för givna, vare sig det handlar om överflöd eller brist m.m.

Det som jag tycker är så konstigt i allt detta är att svenska journalister, och nog de flesta utländska också, spelar med utan att någon som helst källkritik eller distans. Intervjuer genomförs och böcker skrivs av uppburna journalister som hyllas när de snarare borde uteslutas ur alla professionella organisationer de har att tillgå. Källkritik och ifrågasättanden verkar vara oundvikliga villkor för samröre med kungafamiljen. Och ändå fortsätter det utan att någon journalist klagar över kollegernas tillkortakommanden.

Här är svårt att dela ut medaljer, men Sveriges Radios korrespondent som i slutet av senaste avsnittet av Europapodden på allvar verkar hävda om "The Crown" att det är en TV-serie "som vi inte riktigt vet då om det är sanning eller inte, allting som berättas". Jag kan meddela att det inte är sant, allt som berättas i "The Crown". Förmodligen gäller samma sak all annan rapportering om det brittiska kungahuset. Något som just journalister borde ägna större uppmärksamhet åt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar