Nu är det dags att kommentera spårvagnsplanerna i Lund. Men först något om misstänkte LTH-professorn som jag skrev om förut. Sedan dess, inte ett pip från något håll som jag kunnat se. Vad betyder det? Är misstankarna avskrivna eller pågår nu polisutredning? Hur går den? Varför är journalisterna så glömska att de inte kan följa upp en nyhet någon vecka senare? Lutar åt att polisutredning läggs ner misstänker jag...
Men i alla fall, spårvagn i Lund. Jag har inte tidigare haft kraft och tålamod att sätta mig in i ärendet, men har nu gjort det lite hjälpligt och är därför nyfiken på att höra från läsare med andra synpunkter än jag. Vi kan i alla fall konstatera att spårvagn i Lund inte har något med effektivt resursutnyttjande att göra. I alla underlag jag läst finns inte ett ord om att spårvagnen skulle byggas för att hjälp människor ta sig till det nya området på Brunnshög som planeras i samband med MAX IV och ESS. Trafikströmmarna är helt enkelt inte tillräckliga för att ekonomiskt motivera en spårvagn. De alternativ som angivits, (Øresunds)tåg till Stångby och sedan elbuss till Science Village är mycket billigare (kräver bara förlängning av perrongen i Stångby och elkablar samt nya bussar) än att lägga spår hela vägen från Clemenstorget till rågåkrarna ute på Brunnshög. Lunds tätort hade 2010 83.000 innevånare och det finns ingen annan plats i världen med så låg befolkningstäthet som planerar ny spårvagn trots att planer på en del håll också i Sverige där väl Jönköping är näst minst, en tätort med 90.000 innevånare. I Sverige finns spårvagn endast i Stockholm, Göteborg och Norrköping där sista staden har cirka 87.000 innevånare, men ändå kör spårvagn eftersom de aldrig la ned den på 1970-talet som man gjorde i Malmö, Helsingborg och andra ställen. Att bygga spårvagn av trafikskäl är att alltså mer än huvudlöst, det är oansvarigt.
Kvarstår gör argumentet att bygga för att skapa ett sammanhållet kunskapsstråk från Tornavägen till Brunnshög. Det kanske behövs i de storvulna planer som universitetet och kommunen samt regionen tillsammans väver, inte minst för att skapa värden kring marken på Brunnshög. Frågan en kommunmedborgare ställer sig är dock om inte detta kan åstadkommas på ett billigare och enklare sätt än att bygga en spårvagn som förmodligen kommer att gå tom mestadels av tiden. Ledningen för Science Village vill att Brunnshög och forskningsanläggningarna där ska bli något världsunikt som folk kommer från hela världen för att begapa. Att bygga en spårvagn för att ta sig dit måste då ses som minst sagt antiklimax.
Här får ni istället en riktig vision för att göra transporten till Brunnshög världsunik och till en riktig utmaning för dem som vill ta sig dit för att arbeta, bo eller bara se det. Ställ upp en station för lånecyklar på Clemenstorget där man kan låna enkla gratis trampcyklar à la köpenhamnsmodellen eller dyrare elcyklar som då är utrustade med GPS som gör att elmotorn stannar och en broms slår till för dem som försöker föra cyklarna utanför kunskapsstråket. Se där, en idé som verkligen är framåtsyftande och miljövänlig samt även billig i jämförelse.
P.S. För den som vill bygga spårvagn i Lund anbefalles studier av andra mindre städers spårvagnsprojekt. Börja gärna med historien om spårvagnen i Ålborg och fortsätt sedan med den i Ulricehamn. Ingen av dem blev någonsin byggda.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
tisdag 18 juni 2013
fredag 31 maj 2013
LTH-professorn
Sedan måste ju också senaste skandalen på universitetet kommenteras. I veckan häktades en designprofessor på LTH misstänkt för trolöshet mot huvudman. Som jag förstår har han med några få år passerat pensionsåldern, men har alltså ändå kunnat använda universitetets resurser på misstänkt sätt. Gärningarna ligger några år tillbaka i tiden och bör då ha gjorts något år före pension. Det ska onekligen bli intressant att följa vad detta kan utmynna i och hur allvarligt det hela sedan ter sig.
Några minns kanske en LTH-professor som 2005 sade upp sig efter att ha låtit det egna bolaget ta betalt för tjänster som tillhandahållits av institutionen och som därmed egentligen borde ha fakturerats därifrån. Då hade det även förekommit inköp av datorutrustning, resor och annat som attesterats av professorn själv. Den gången lades utredningen ner och istället åtalades professorn endast för grovt skattebrott p.g.a. tidsskäl. Han dömdes också i slutet av 2008 till ett års fängelse och näringsförbud. Istället satte universitetet igång en civilrättslig process för att få tillbaka pengarna. Hur det gick med den vet jag inte. Men klart är att professorn fick sin dom fastställd i hovrätten och att prövningstillstånd inte beviljades av Högsta domstolen i juni 2011 drygt sex år efter avslöjandet. Som sagt, vi får se hur det går denna gång.
Några minns kanske en LTH-professor som 2005 sade upp sig efter att ha låtit det egna bolaget ta betalt för tjänster som tillhandahållits av institutionen och som därmed egentligen borde ha fakturerats därifrån. Då hade det även förekommit inköp av datorutrustning, resor och annat som attesterats av professorn själv. Den gången lades utredningen ner och istället åtalades professorn endast för grovt skattebrott p.g.a. tidsskäl. Han dömdes också i slutet av 2008 till ett års fängelse och näringsförbud. Istället satte universitetet igång en civilrättslig process för att få tillbaka pengarna. Hur det gick med den vet jag inte. Men klart är att professorn fick sin dom fastställd i hovrätten och att prövningstillstånd inte beviljades av Högsta domstolen i juni 2011 drygt sex år efter avslöjandet. Som sagt, vi får se hur det går denna gång.
Örtoftaverket
Egentligen är det märkligt hur mycket snack det är kring spårvägen som planeras i staden. Min högst personliga ståndpunkt är att frågan är alldeles för tidigt väckt. Nog tycker jag att man först måste invänta besked i slutet av 2013 eller början av 2014 om ESS blir av innan det är dags att debattera spårvägsplanerna. Utredningen som gjorts blev klar i tid eftersom tanken var att ESS skulle vara i finansiell hamn under våren 2013. Nu har det dragit ut på tiden och då borde också ansvarsfulla politiker lägga spårvägen i malpåse ett halvår eller så tills vi har klart besked om ESS. Blir ESS uppskjutet är det ju knappast någon idé att göra denna jätteinvestering. MAX IV räcker inte som underlag.
Istället pågår ett bygge som är långt mäktigare och betydligt mer intressant, kraftvärmeverket i Örtofta. Här byggs ett kraftvärmeverk av enorma proportioner och med mycket stora investeringar, knappt två miljarder och därmed Lunds energis största satsning någonsin, utan att någon verkar bry sig. Samtidigt byggs fjärrvärmeledningarna ut från Gunnesbo över Nöbbelöv och Vallkärra för att kopplas samman med ledningar till Eslöv någonstans i trakten av Stångby. Detta kan jämföras med spårvagnsspår om fem och en halv kilometer till en kostnad av 700 miljoner.
För oss som ändå är mer intresserade av det som redan byggs vore det förstås intressant att få en sakkunnig analys av kraftvärmeverket. Enligt reklamen är det en bioanläggning som kommer att eldas med ved, torv och returträ. Det låter förstås bra även om jag nog är lite undrande över att bygga en vedeldad panna i Skåne, här krävs ju ganska omfattande transporter. Hade det inte varit bättre att bygga en sopeldningsanläggning, eller kan man elda sopor här också? Och hur är det med mer avancerade tekniker som används i Värtan, varför har man inte valt den typen av lösning här? Många frågor, men få svar när alla, inklusive regionens nyhetsjournalister, helt fokuserar på en löjlig bilbana som i bästa fall förstör staden och i sämsta fall också drar med sig dess ekonomi.
Istället pågår ett bygge som är långt mäktigare och betydligt mer intressant, kraftvärmeverket i Örtofta. Här byggs ett kraftvärmeverk av enorma proportioner och med mycket stora investeringar, knappt två miljarder och därmed Lunds energis största satsning någonsin, utan att någon verkar bry sig. Samtidigt byggs fjärrvärmeledningarna ut från Gunnesbo över Nöbbelöv och Vallkärra för att kopplas samman med ledningar till Eslöv någonstans i trakten av Stångby. Detta kan jämföras med spårvagnsspår om fem och en halv kilometer till en kostnad av 700 miljoner.
För oss som ändå är mer intresserade av det som redan byggs vore det förstås intressant att få en sakkunnig analys av kraftvärmeverket. Enligt reklamen är det en bioanläggning som kommer att eldas med ved, torv och returträ. Det låter förstås bra även om jag nog är lite undrande över att bygga en vedeldad panna i Skåne, här krävs ju ganska omfattande transporter. Hade det inte varit bättre att bygga en sopeldningsanläggning, eller kan man elda sopor här också? Och hur är det med mer avancerade tekniker som används i Värtan, varför har man inte valt den typen av lösning här? Många frågor, men få svar när alla, inklusive regionens nyhetsjournalister, helt fokuserar på en löjlig bilbana som i bästa fall förstör staden och i sämsta fall också drar med sig dess ekonomi.
Tågen rullar
Efter nästan tre år i staden och säkert hundra passager över det södra stickspåret för tåg som rundar idrottshallen och slickar södra kanten av Stadsparken för att försvinna ner mot TetraPak har jag äntligen fått se ett tåg här. Faktiskt har jag i minst ett års tid slutat se mig om när jag passerar spåret efter att ha sprungit på cykelbron över Ringvägen. Tidigt i måndags morse blev jag därför nästan överkörd när ett godståg långsamt rangerade sig fram ner mot TetraPak. Än är undrens tid inte förbi. Hoppas att det inte dröjer ytterligare tre år till nästa tåg pustar förbi.
söndag 12 maj 2013
Papperslös
En föga utredd märklighet är landstingens arbetsfördelning. Under våren har ju Zaremba och andra ingående debatterat det påhittade marknadssystemet kring sjukvård som även gäller skola, högskola och äldrevård m.m. En effekt av hälsovårdens marknadssystem är att landstingen inte vill ta på sig kostnader för andra än de egna invånarna. Därför är det svårt att få hjälp med annat än ren akutsjukvård om man inte är skriven i det landsting som man söker vård i. Våra barn får ömsom tider, ömsom inte när vi ringer och behöver hjälp med mollusker, långvariga febrar och allt vad det är. Avgörande för om vi får en tid eller inte är helt enkelt vem som råkar ta emot samtalet, reglerna verkar kunna tillämpas både för att vägra sjukvård och för att medge den. Ibland är det OK att få tid på en mottagning mot en förhöjd patientavgift. Detsamma gäller oss vuxna.
Häromdagen kom dock min fru på något genialt. Från 1 juli i år träder nya regler i kraft som ger papperslösa rätt till vård som inte kan anstå liksom hälsokontroller. Om man inte säger att man är skriven utanför Skåne som vi brukar göra, utan istället hävdar att man är papperslös så kan de inte längre vägra vård. Det bästa i kråksången är att de inte kan börja fråga efter leg eller personnummer eftersom det ju är just avsaknaden av dessa instrument som är själva definitionen av papperslös. På så sätt har vi i alla fall löst ett litet problem i Lund.
Häromdagen kom dock min fru på något genialt. Från 1 juli i år träder nya regler i kraft som ger papperslösa rätt till vård som inte kan anstå liksom hälsokontroller. Om man inte säger att man är skriven utanför Skåne som vi brukar göra, utan istället hävdar att man är papperslös så kan de inte längre vägra vård. Det bästa i kråksången är att de inte kan börja fråga efter leg eller personnummer eftersom det ju är just avsaknaden av dessa instrument som är själva definitionen av papperslös. På så sätt har vi i alla fall löst ett litet problem i Lund.
fredag 10 maj 2013
Universitetet förra året
I årsredovisningen 2012 kan man läsa om ditten och datten som får en att fundera. En sak är spetsutbildning i entreprenörskap och innovation som 2012 gav särskilda intäkter om 3,6 miljoner och ett underskott om 1,9 miljoner. Nu smälter pengarna som finns i verksamheten snabbt ihop till ingenting om man ska läsa årsredovisningen. I den här typen av dokument finns dock ofta information som inte syns och som kan sätta saken i annat ljus. Men om man bara utgår från årsredovisningen är det nog snart dags att be om att få slippa detta åtagande.
En annan tankeställare är att Development Office består av 8 personer. Alla kanske inte heltidsanställda, men i alla fall motsvarande en nätt liten forskargrupp. Under året har denna grupp enligt årsredovisningen lyckats dra in 9,3 miljoner i donationsmedel samtidigt som det på annat ställe i årsredovisningen står om donationer på närmare 30 miljoner. Här är det inte lätt att hänga med tyvärr och utvecklingskontoret hade nog vunnit på, tror jag, att donationerna och kostnaderna för att få in dem hade redovisats i ett sammanhang. Som det framställs nu går verksamheten knappt med plus, i alla fall inte om man också räknar in hyror och andra verksamhetskostnader som i sådana här sammanhang brukar vara ganska omfattande. Det är väl möjligt att gruppen även sysslar med annat, men inte om man ska tro deras hemsida. Då är det fundraising som är den allt annat överskuggande verksamheten och här vore det alltså värt att få verksamheten rättvist belyst i årsredovisningen.
Ytterligare en sak som man kan undra över om det är rimligt är de ständigt återkommande förlusterna för universitetets bolag. Det är en ganska stor verksamhet som under 2012 en förlust på 6,5 miljoner, lika stor som förlusten 2010 och dubbelt så stor som 2011. Med de siffrorna i minne borde väl styrelsen arbeta för att avveckla eller sälja bolagen. Stödverksamheten för innovationer kan man ju ägna sig åt ändå, den behöver inte bygga på ett förlustskapande ägande som dessutom inte är tillfälligt utan årligen återkommande.
Men den stora kostnaden är förstås MAX IV som drar cirka 170 miljoner 2012 om jag läser årsredovisningen hyfsat rätt och som enligt planeringsförutsättningarna kommande år kommer att suga ytterligare. Dessutom avsätts nu betydande medel för driften. Till detta kommer småsatsningar som att lägga 20 miljoner på att bygga upp en resurs för att landa medel för infrastruktursatsningar, något som motiveras av VR och Wallenberg lagt om sina tankar kring hur forskningens infrastruktur ska finansieras. I praktiken innebär ju också detta en omfördelning mellan fakulteter där alla är med och betalar, men endast vissa får del av intäkterna om det nu blir några alls.
En annan tankeställare är att Development Office består av 8 personer. Alla kanske inte heltidsanställda, men i alla fall motsvarande en nätt liten forskargrupp. Under året har denna grupp enligt årsredovisningen lyckats dra in 9,3 miljoner i donationsmedel samtidigt som det på annat ställe i årsredovisningen står om donationer på närmare 30 miljoner. Här är det inte lätt att hänga med tyvärr och utvecklingskontoret hade nog vunnit på, tror jag, att donationerna och kostnaderna för att få in dem hade redovisats i ett sammanhang. Som det framställs nu går verksamheten knappt med plus, i alla fall inte om man också räknar in hyror och andra verksamhetskostnader som i sådana här sammanhang brukar vara ganska omfattande. Det är väl möjligt att gruppen även sysslar med annat, men inte om man ska tro deras hemsida. Då är det fundraising som är den allt annat överskuggande verksamheten och här vore det alltså värt att få verksamheten rättvist belyst i årsredovisningen.
Ytterligare en sak som man kan undra över om det är rimligt är de ständigt återkommande förlusterna för universitetets bolag. Det är en ganska stor verksamhet som under 2012 en förlust på 6,5 miljoner, lika stor som förlusten 2010 och dubbelt så stor som 2011. Med de siffrorna i minne borde väl styrelsen arbeta för att avveckla eller sälja bolagen. Stödverksamheten för innovationer kan man ju ägna sig åt ändå, den behöver inte bygga på ett förlustskapande ägande som dessutom inte är tillfälligt utan årligen återkommande.
Men den stora kostnaden är förstås MAX IV som drar cirka 170 miljoner 2012 om jag läser årsredovisningen hyfsat rätt och som enligt planeringsförutsättningarna kommande år kommer att suga ytterligare. Dessutom avsätts nu betydande medel för driften. Till detta kommer småsatsningar som att lägga 20 miljoner på att bygga upp en resurs för att landa medel för infrastruktursatsningar, något som motiveras av VR och Wallenberg lagt om sina tankar kring hur forskningens infrastruktur ska finansieras. I praktiken innebär ju också detta en omfördelning mellan fakulteter där alla är med och betalar, men endast vissa får del av intäkterna om det nu blir några alls.
torsdag 9 maj 2013
Lönerna
Alla vet ju att löneförhandlingarna är strandade och enligt facket beror det på att universitetsledningen helt enkelt vägrar förhandla. Talade idag med en trovärdig kollega som berättade att det hela hänger samman med satsningarna på MAX IV och ESS. Hela historien ska vara att SACO i senaste avtalet skrivit in fredsplikt, vilket innebär att facket inte kan utlysa strejk. Nu utnyttjar universitetsledningen förstås detta genom att föreslå 2,6 procent i lönehöjning och sedan vägra gå högre. Det ligger knappt en procent under andra avtal. Frågan är bara varför? Pengar finns det ju som bekant på universitetet.
Enligt min kollega ska det handla om att 2,6 procent är precis den nivå som gör att det blir tillräckligt med pengar över för att klara ESS och MAX IV, i synnerhet den senare antar jag kräver tillskott som nu alltså tas av de universitetsanställdas lön.... Detta faktum ska till och med ha tillståtts av en representant för universitetsledningen. Och facket kan inte göra någonting eftersom det råder fredsplikt. Frågan jag ställer mig är varför jag ska vara med i SACO överhuvudtaget. Kanske fler börjar ställa sig den frågan.
Enligt min kollega ska det handla om att 2,6 procent är precis den nivå som gör att det blir tillräckligt med pengar över för att klara ESS och MAX IV, i synnerhet den senare antar jag kräver tillskott som nu alltså tas av de universitetsanställdas lön.... Detta faktum ska till och med ha tillståtts av en representant för universitetsledningen. Och facket kan inte göra någonting eftersom det råder fredsplikt. Frågan jag ställer mig är varför jag ska vara med i SACO överhuvudtaget. Kanske fler börjar ställa sig den frågan.
onsdag 10 april 2013
Vinden vänder
Nu har det blåst östan i snart tre veckor med bara ett kort avbrott på ett och ett halvt dygn för en vecka sedan. Eftersom jag är helt okunnig i meteorologi, myntat av Aristoteles som referens till meteorer som väderfenomen, handlar min frågor om var all denna luft tar vägen. Blåser den varvet runt och återkommer med samma vindstyrka någon vecka senare? I alla fall sägs det att det är förändringar på väg, att det snart ska blåsa västan igen. Det blir nog bra för alla. Och jag slipper bry mig om det lufthål som jag är rädd håller på att bildas någonstans i Sibirien.
tisdag 9 april 2013
Bilcyklar
Jag har noterat något lustigt med biltillbehör. Det hela började för en massa somrar sedan i Jämtland då jag observerade att många, väldigt många, bilar körde runt med en tom flakvagn på släp. Det verkade vara någon slags nödvändighet i Jämtland att inte ge sig ut i trafiken utan flakvagn. Jag misstänker att det handlade om beredskap i ett sammanhang där resurserna var extremt begränsade. Körde man över något vilt var det viktigt att kunna slänga upp det på släpet, eller om man hittade något användbart som var större än att det gick in i bilen.
Nu har jag observerat något motsvarande i Lund. Men det handlar inte om flakvagnar. Istället är det osedvanligt många bilister som kör runt med en cykel bak på bilen. Antagligen i beredskap om någon i bilen helt plötsligt skulle drabbas av någon obetvinglig lust att trampa fötterna i cirkelrörelser. Det handlar förstås om att Lund är en cykelstad. Men ändå, det är väldigt många bilar som har cykel på en krok och det är väldigt sällan jag ser någon lasta av eller på en cykel.
Nu har jag observerat något motsvarande i Lund. Men det handlar inte om flakvagnar. Istället är det osedvanligt många bilister som kör runt med en cykel bak på bilen. Antagligen i beredskap om någon i bilen helt plötsligt skulle drabbas av någon obetvinglig lust att trampa fötterna i cirkelrörelser. Det handlar förstås om att Lund är en cykelstad. Men ändå, det är väldigt många bilar som har cykel på en krok och det är väldigt sällan jag ser någon lasta av eller på en cykel.
tisdag 26 mars 2013
Juristhjälp
I senaste numret av Lundagård beskrivs hur rektor vill stödja nationerna med pengar så att de blir mindre beroende av alkoholförsäljning. Det är förstås en bra tanke. Alkohol är västvärldens gissel och jag minns fortfarande en av de bästa Kaliber-reportagen någonsin som handlade om hur våldsbrott var relaterade till alkoholkonsumtion. Redaktionen på radioprogrammet hade gått igenom samtliga våldsbrottmål vid några olika tingsrätter under något eller några år, det handlade om hundratals eller kanske tusentals fall. Resultatet var att i samtliga våldsbrottmål med fällande dom så fanns alkohol med i bilden, hundra procent. Det är alltså ingen dum tanke att ge pengar till nationerna för att minska fyllan.
Min fråga gäller om myndigheter i Sverige får börja dela ut pengar till organisationer hur som helst efter eget skön. Jag är ingen jurist, men om en generaldirektör för en stor myndighet kommer på att missionsförbundet är en bra organisation som ju dessutom stöder en del behjärtansvärd verksamhet, får hon då på eget bevåg eller med styrelsens godkännande börja skicka pengar dit? Jag tycker att det låter konstigt och undrar lite hur regelverket kan se ut i denna fråga.
Nu är ju universitet ganska djupt involverat i studentlivet redan, vilket inte sällan leder till en del snedsteg. Senast blev Smålands nation med rätta förbannad eftersom universitet på sin hemsida anmodar studenter att gå med i en nation och då länkat till en samarbetsorganisation som Smålands valt att stå utanför. Även länkar är såvitt jag vet myndighetsutövning och måste hanteras på rätt sätt av ett universitet som väljer att stiga ned i denna häxkittel av.... studentliv.
Min fråga gäller om myndigheter i Sverige får börja dela ut pengar till organisationer hur som helst efter eget skön. Jag är ingen jurist, men om en generaldirektör för en stor myndighet kommer på att missionsförbundet är en bra organisation som ju dessutom stöder en del behjärtansvärd verksamhet, får hon då på eget bevåg eller med styrelsens godkännande börja skicka pengar dit? Jag tycker att det låter konstigt och undrar lite hur regelverket kan se ut i denna fråga.
Nu är ju universitet ganska djupt involverat i studentlivet redan, vilket inte sällan leder till en del snedsteg. Senast blev Smålands nation med rätta förbannad eftersom universitet på sin hemsida anmodar studenter att gå med i en nation och då länkat till en samarbetsorganisation som Smålands valt att stå utanför. Även länkar är såvitt jag vet myndighetsutövning och måste hanteras på rätt sätt av ett universitet som väljer att stiga ned i denna häxkittel av.... studentliv.
lördag 23 mars 2013
Sturup
Kom igår fram till Malmö Airport som jag tror är det korrekta namnet på Sturup nu för tiden... (och Bulltofta har blivit köpcentrum). Men nu är det inte den skånska aviatiken detta ska handla om utan hur man tar sig till och från flygplatser vid svenska universitetsstäder. Jag har nämligen någon slags beröringsskräck med taxi eftersom det känns konstigt att betala ohemult för att sitta själv med en chaufför i en stor tung bil. När jag kom fram till Sturup igår var det i alla fall snöstorm och bussen till Lund var försenad. Vad göra? Jag frågade genast de närmast sörjande vid stolpen om de inte ville dela en taxi till Lund. En kvinna sa nej och tre andra män sa ja, varav två hade stark brytning. Sagt och gjort, jag ledde truppen bort till taxibilarna, men kunde där konstatera att priset var 500 kr, alltså 125 per näsa samtidigt som bussen gick på en hundring. Jag hade utlovat samma pris som bussresan och fick därför börja förhandla med olika taxichaufförer. Tack och lov tog det inte lång tid förrän någon insåg att det var bättre att stänga av taxametern och köra oss till Lund för fyrahundra än att stå kvar på Sturup halva natten. Vi hoppade in och var framme på 20 min trots snöstorm och isvägar. De på bussen sitter nog där fortfarande.
Denna lilla övning i ledarskap och strategiskt tänkande (som gjorde att jag la en hundring på en taxiresa utan kvitto samtidigt som jag hjälpte tre andra stackare hem) föranleder en reflektion kring ämnet flygplatstransporter. I Skåne är ju Kastrup ur lundaperspektiv oslagbart eftersom Öresundståget går ofta samtidigt som det är snabbt och billigt. I Stockholm är Bromma lika självklart bästa alternativet ur transportsynpunkt. Här kan man promenera till Sundbybergs pendeltågstation och vara i stan på 40 min., exakt lika lång tid som flygbussen tar inklusive vänttid. Det tragiska är nu förstår att inte finns några flyg mellan Kastrup och Bromma, alla går Sturup-Bromma eller Kastrup-Arlanda. Lösningen blir därmed tåget. Nej, skälet till att jag hamnat på Sturup igår var att jag kom från Umeå och det är en stad som har dåliga kommunikationer med flygfältet. Här är det nästan omöjligt att ta en flygbuss eftersom de går relativt sällan. Istället blir det taxi för 200 om man inte igen ska organisera sig. Det är märkligt att inte regiontrafiken slår sig in på denna marknad, Holmsundsbussen stannar till vid flygfältet två gånger om dan!
I Stockholms brukar jag annars åka kommunalt till Arlanda om det inte är väldigt tidigt på morgonen. Det tar en knapp timme med pendeltåg till Märsta och buss. Tidsvinsten med Arlandabanan dörr till dörr är inte försumbar, cirka 20-30 minuter. Men det gör sällan så stor skillnad egentligen. Det som återstår är cykel till Arlanda. Inget dumt alternativ förstås. Till Uppsala är det bara Arlanda som gäller och taxi, tåg eller flygbuss. Här kunde tåget vara ett bra alternativ om de inte förstört det genom att göra det så dyrt. Verkar som om flygbussarna pressat SJ att ta för mycket betalt för att undvika konkurrens. Tja, i övrigt är väl knappast flyget ett alternativ från Lund tack och lov. Skulle möjligen vara Karlstad, men där var det många år sedan jag var.
Denna lilla övning i ledarskap och strategiskt tänkande (som gjorde att jag la en hundring på en taxiresa utan kvitto samtidigt som jag hjälpte tre andra stackare hem) föranleder en reflektion kring ämnet flygplatstransporter. I Skåne är ju Kastrup ur lundaperspektiv oslagbart eftersom Öresundståget går ofta samtidigt som det är snabbt och billigt. I Stockholm är Bromma lika självklart bästa alternativet ur transportsynpunkt. Här kan man promenera till Sundbybergs pendeltågstation och vara i stan på 40 min., exakt lika lång tid som flygbussen tar inklusive vänttid. Det tragiska är nu förstår att inte finns några flyg mellan Kastrup och Bromma, alla går Sturup-Bromma eller Kastrup-Arlanda. Lösningen blir därmed tåget. Nej, skälet till att jag hamnat på Sturup igår var att jag kom från Umeå och det är en stad som har dåliga kommunikationer med flygfältet. Här är det nästan omöjligt att ta en flygbuss eftersom de går relativt sällan. Istället blir det taxi för 200 om man inte igen ska organisera sig. Det är märkligt att inte regiontrafiken slår sig in på denna marknad, Holmsundsbussen stannar till vid flygfältet två gånger om dan!
I Stockholms brukar jag annars åka kommunalt till Arlanda om det inte är väldigt tidigt på morgonen. Det tar en knapp timme med pendeltåg till Märsta och buss. Tidsvinsten med Arlandabanan dörr till dörr är inte försumbar, cirka 20-30 minuter. Men det gör sällan så stor skillnad egentligen. Det som återstår är cykel till Arlanda. Inget dumt alternativ förstås. Till Uppsala är det bara Arlanda som gäller och taxi, tåg eller flygbuss. Här kunde tåget vara ett bra alternativ om de inte förstört det genom att göra det så dyrt. Verkar som om flygbussarna pressat SJ att ta för mycket betalt för att undvika konkurrens. Tja, i övrigt är väl knappast flyget ett alternativ från Lund tack och lov. Skulle möjligen vara Karlstad, men där var det många år sedan jag var.
söndag 17 mars 2013
Omsättning
En sak är lite läskig och det är att väldigt få på universitetet längre ner än prefekt verkar ha koll på ekonomi. Jag talade häromdagen med en chef för en ganska stor verksamhet där universitetet säljer tjänster och frågade honom om omsättningen. —Vet ej, var det direkta och tydliga svaret. Inte ens en gissning eller uppskattning.
Verksamheten på den avdelning jag arbetar har jag i alla fall lite koll på även om jag varken är personal- eller budgetansvarig, i alla fall inte formellt. När jag häromveckan satte mig ner med vår ekonom insåg jag dock hur bristfälligt ekonomiredovisningssystemet är (som dottern tycker var ett väldigt långt ord), och detta trots att vi betalar mycket OH och det arbetats mycket med att ta fram bra redovisningssystem. Här fanns bidrag från universitetsledningen, fakulteten och från institutionen förutom externa bidrag och privata stipendier. Det handlade om många poster som bidrog till vår verksamhet, men som inte enkelt kunde tas fram på ett samlande blad utan låg spridda i olika delar av systemet. Och det krävdes mycket tyst kunskap hos ekonomen för att jag skulle få en bild av omsättningen de senaste fem åren som jag något så när tror överensstämmer med verkligheten.
Då kom nästa chock. Vår omsättning tycktes ha fördubblats över de fem senaste åren. Men denna fördubbling tycktes inte riktigt motsvaras av en lika stor ökning av insatser på grundutbildning, forskning och forskarutbildning. Ingen kunde tala om vart pengarna tog vägen. Var det ökad OH eller var det poster som tillkommit på institutionsnivå som gjorde att den fördubblade omsättningen bara var en bokföringsprodukt. Vi gissade lite och har en teori om att det handlar om många bäckar små, men ändå, vi vet inte.
Frågan är hur man ska kunna tänka strategiskt seriöst om man inte kan få fram bra och tillförlitliga siffror på omsättning inom olika huvudområden på lägre nivå än institutionens? Jag tror inte att det går och ger därför universitetsledningen i uppgift att få fram ett ekonomiredovisningssystem som det inte krävs en ekonom med mångårig erfarenhet i organisationen för att förstå och tolka, om ens det nu skulle räcka.
Verksamheten på den avdelning jag arbetar har jag i alla fall lite koll på även om jag varken är personal- eller budgetansvarig, i alla fall inte formellt. När jag häromveckan satte mig ner med vår ekonom insåg jag dock hur bristfälligt ekonomiredovisningssystemet är (som dottern tycker var ett väldigt långt ord), och detta trots att vi betalar mycket OH och det arbetats mycket med att ta fram bra redovisningssystem. Här fanns bidrag från universitetsledningen, fakulteten och från institutionen förutom externa bidrag och privata stipendier. Det handlade om många poster som bidrog till vår verksamhet, men som inte enkelt kunde tas fram på ett samlande blad utan låg spridda i olika delar av systemet. Och det krävdes mycket tyst kunskap hos ekonomen för att jag skulle få en bild av omsättningen de senaste fem åren som jag något så när tror överensstämmer med verkligheten.
Då kom nästa chock. Vår omsättning tycktes ha fördubblats över de fem senaste åren. Men denna fördubbling tycktes inte riktigt motsvaras av en lika stor ökning av insatser på grundutbildning, forskning och forskarutbildning. Ingen kunde tala om vart pengarna tog vägen. Var det ökad OH eller var det poster som tillkommit på institutionsnivå som gjorde att den fördubblade omsättningen bara var en bokföringsprodukt. Vi gissade lite och har en teori om att det handlar om många bäckar små, men ändå, vi vet inte.
Frågan är hur man ska kunna tänka strategiskt seriöst om man inte kan få fram bra och tillförlitliga siffror på omsättning inom olika huvudområden på lägre nivå än institutionens? Jag tror inte att det går och ger därför universitetsledningen i uppgift att få fram ett ekonomiredovisningssystem som det inte krävs en ekonom med mångårig erfarenhet i organisationen för att förstå och tolka, om ens det nu skulle räcka.
Utvärderingar
Arbetar just nu med en forskningsutvärdering som jag tycker har många goda sidor. Den utgör ett bra tillfälle att reflektera över styrkor och svagheter och dessutom om framtiden på lite längre sikt än något år. Äntligen är jag också inblandad i en utvärdering som har bra principer och kriterier även om de kanske är lite väl lösa i kanterna med tanke på vilka publikationer som ska med och hur många. På det hela taget ändå ett bra tillfälle att fundera och se över.
Roligt är också att jag för en gångs skull lyckats få till en process där alla som vill och är berörda kan delta, i alla fall tycker jag det. Framför allt är det kul att många är engagerade och att resultatet blir så bra, långt mycket bättre än om jag och kanske någon mer filat på aktstycket som ska in. Dokumentet som vi skapar är väldigt mycket tydligare och mer insiktsfullt än den första version som jag arbetade med.
En liten hake finns förstås som irriterar som en sten i skon. Och jag skulle inte blogga om jag inte ville nämna den också. Det handlar om att vi inte före utvärderingsarbetet vet vilka konsekvenserna blir. Kommer de grupper som kommer ut starkt att belönas, i så fall hur? Kommer de som kommer ut svagt att få hjälp, i så fall hur? De som var med på RQ08 säger att det var samma sak den gången och att resultatet då var att det blev både ock. Nu vet jag ju inte om det stämmer, men det låter på mig som om det är det sämsta alternativet. Eller kanske näst sämsta efter att inte göra något alls.
Roligt är också att jag för en gångs skull lyckats få till en process där alla som vill och är berörda kan delta, i alla fall tycker jag det. Framför allt är det kul att många är engagerade och att resultatet blir så bra, långt mycket bättre än om jag och kanske någon mer filat på aktstycket som ska in. Dokumentet som vi skapar är väldigt mycket tydligare och mer insiktsfullt än den första version som jag arbetade med.
En liten hake finns förstås som irriterar som en sten i skon. Och jag skulle inte blogga om jag inte ville nämna den också. Det handlar om att vi inte före utvärderingsarbetet vet vilka konsekvenserna blir. Kommer de grupper som kommer ut starkt att belönas, i så fall hur? Kommer de som kommer ut svagt att få hjälp, i så fall hur? De som var med på RQ08 säger att det var samma sak den gången och att resultatet då var att det blev både ock. Nu vet jag ju inte om det stämmer, men det låter på mig som om det är det sämsta alternativet. Eller kanske näst sämsta efter att inte göra något alls.
onsdag 6 mars 2013
En gissning
I senaste LUM rapporteras om tänkbara nya hyresgäster i de hus som töms när humanister och annat löst folk flyttar till nya lokaler i LUX. Ett av husen är Kungshuset som ju filosoferna inte vill lämna för allt smör i Småland. Medan de ännu klamrar sig fast i fönsterkamrarna och tar spjärn mot trösklar och andra fasta inventarier tillåter jag mig en liten vision om husets användning efter 2014. Jag vågar en utekväll på Mat&Destillat på att det blir administration eller annan OH-finansierad verksamhet av ett eller annat slag som flyttar in när det så småningom blir dags. Samma sak har i alla fall hänt på många av de universitet jag gästat under åren. Självklart sker ingen inflytt i så gamla och slitna lokaler utan en rejäl upprustning. Minns nu bara var ni hörde det först.
torsdag 31 januari 2013
Veckans citat
Vi är några som är intresserade av innovationsforskning, ett av universitetets verkliga flaggskepp. Det kan dock konstateras att innovationsfältet ibland tenderar att upprepa sig. Gissa exempelvis från vilket år och vilken prestigetidskrift detta högaktuella citat är plockat:
"In some of the discussions of regional economics, it seems to be assumed that a faster rate of growth would follow automatically if the level of research and development were raised. On a national scale it is clear that recent economic growth has come in substantial measure from new technology. Consider electronics, the zipper, jet aircraft, air conditioning, digital computers, xerography, and other success stories. None of these new ideas and inventions became a success, however, until it was followed by product design and engineering, tooling up, initial manufacture, and the opening of a new market. These later stages, it has been estimated, typically cost 10 to 20 times as much as the original research or invention. A new idea lies at the base, but it lies fallow unless venture capital and the skills of the entrepreneur, product engineer, marketing specialist, and manager successfully translate the new idea into the market economy."
Slutsatsen måste bli att det verkligt samhällsrelevanta universitetet överlämnar innovationerna åt andra och satsar på marketing, financing och design. Innovation och entreprenör är gårdagens ledord, morgondagens är riskkapital och design. Minns var du hörde det först.
"In some of the discussions of regional economics, it seems to be assumed that a faster rate of growth would follow automatically if the level of research and development were raised. On a national scale it is clear that recent economic growth has come in substantial measure from new technology. Consider electronics, the zipper, jet aircraft, air conditioning, digital computers, xerography, and other success stories. None of these new ideas and inventions became a success, however, until it was followed by product design and engineering, tooling up, initial manufacture, and the opening of a new market. These later stages, it has been estimated, typically cost 10 to 20 times as much as the original research or invention. A new idea lies at the base, but it lies fallow unless venture capital and the skills of the entrepreneur, product engineer, marketing specialist, and manager successfully translate the new idea into the market economy."
Slutsatsen måste bli att det verkligt samhällsrelevanta universitetet överlämnar innovationerna åt andra och satsar på marketing, financing och design. Innovation och entreprenör är gårdagens ledord, morgondagens är riskkapital och design. Minns var du hörde det först.
tisdag 22 januari 2013
Neoklassisk ekonomi och Lunds husmarknad
Skulle det till äventyrs finnas ekonomer här i staden som ännu är av neoklassisk trosbekännelse rekommenderar jag ett studium av Lunds bostadsmarknad. För den som vågar utmana de egna föreställningarna är en sökning på Hemnet, alla kategorier till salu i orten Lund, Lunds kommun, intressant läsning. Resultatet blir sorterat på högsta pris först en villa med pool i Professorsstan för 12,9 miljoner (som legat ute i ett halvår med ännu högre pris) och som nummer två en stor, ny villa med stor tomt på Östra Torn för 5,975 miljoner (utan bud ännu efter 14 dagar). På Lunds husmarknad finns med andra ord inga objekt prissatta mellan 6 och 13 miljoner! Det här är ingen tillfälllig glitch i den marknadsliberala planen om någon skulle tro det, utan ett förhållande som har varat i nästan sex månader!
Vad är felet här? Finns inga skilsmässor, utflugna barn, lundensare som vill pröva något nytt? Nej, svaret är mäklare som inte kan förmå sig själva att övertygas av sanningen att det inte går att sälja hus i Lund för åtta eller nio miljoner ens om de är stora och nyrenoverade eller för fem miljoner om de är av normalstandard utan istället annonserar med orealistiska fantasipriser alternativt föreslår att objekt hyrs ut i andra hand i avvaktan på bättre tider. Min gissning är att alla de som vill sälja sin bostad, men avvaktar i förhoppning att få ut en miljon till, vilket kanske gick för tre år sedan, kommer att bli besvikna.
Vad är felet här? Finns inga skilsmässor, utflugna barn, lundensare som vill pröva något nytt? Nej, svaret är mäklare som inte kan förmå sig själva att övertygas av sanningen att det inte går att sälja hus i Lund för åtta eller nio miljoner ens om de är stora och nyrenoverade eller för fem miljoner om de är av normalstandard utan istället annonserar med orealistiska fantasipriser alternativt föreslår att objekt hyrs ut i andra hand i avvaktan på bättre tider. Min gissning är att alla de som vill sälja sin bostad, men avvaktar i förhoppning att få ut en miljon till, vilket kanske gick för tre år sedan, kommer att bli besvikna.
söndag 13 januari 2013
Practical jokes?
Ibland undrar man verkligen hur det fungerar hos vissa. Fick i måndags en epost med högsta prioritet från en fransk professor i jag vet inte vad. Snirkligt på en engelska som inte var helt tajt undrade han om jag ville hålla en presentation på en workshop som han anordnade i Bryssel i början av februari som en kick-off på ett EU-projekt (kommissionen finansierade om jag inte förstod fel) med forskare från en handfull länder inblandade. Med skulle även forskningskommissionären vara och dennes närmaste. Jag svarade måndagskväll att jag kunde komma och gav förslag på en titel med en kort innehållsbeskrivning och en fråga om han trodde att det passade sammanhanget. Nu är det söndagkväll och ännu inget svar....
Jag har inga problem med ett nej tack eftersom det ju kunde visa sig att min kompetens, eller brist på densamma, inte passade. Men att först skicka en snirkligt formulerad fråga där jag höjs till skyarna för min expertis, orättvist javisst, och sedan inte ens orka svara. Man undrar lite grann om hur en del människor tänker. Ja, ja. I alla fall en sak mindre att göra. Men min erfarenhet säger mig att det kommer ett svar två dagar före konferensen med innehållet att mitt förslag passar utmärkt och kan jag bara slänga mig på ett flyg och komma ner. Då undrar jag om jag inte för en gångs skull ska tacka nej, bara för att känna hur det känns.
Jag har inga problem med ett nej tack eftersom det ju kunde visa sig att min kompetens, eller brist på densamma, inte passade. Men att först skicka en snirkligt formulerad fråga där jag höjs till skyarna för min expertis, orättvist javisst, och sedan inte ens orka svara. Man undrar lite grann om hur en del människor tänker. Ja, ja. I alla fall en sak mindre att göra. Men min erfarenhet säger mig att det kommer ett svar två dagar före konferensen med innehållet att mitt förslag passar utmärkt och kan jag bara slänga mig på ett flyg och komma ner. Då undrar jag om jag inte för en gångs skull ska tacka nej, bara för att känna hur det känns.
Jültv
Har nu efter en vecka på jobbet leveranskvitterat i Visma Proceedo från arbetsdatorn så då var i alla fall det avklarat. Måste nu bara reflektera lite över vad jag har hunnit se på TV i jul. Jag tycker nämligen inte som alla recensenter att trenden med spelfilmer om svunnen tid som mimar verkligheten på otillständigt vis, tänk Call Girl, har varit det stora problemet de senaste veckorna. Själv tycker jag istället att alla devota okritiska dokumentärer som rullats i public service över jul och nyår har varit det mest utmanande när det gäller rörliga bilder. Jag tänker på dem som gått om Olof Palme, Lennart Nilsson och Jan Stenbeck. Själv såg jag Palme på bio och struntade i TV-dokumentären. När det gäller Timms dokumentär om Lennart Nilsson orkade jag bara första delen och blev då så illamående att jag inte klarade mer. Jan Stenbeck såg jag endast i trailer. Det är alltså med viss risk för att hamna fel när det gäller Stenbeck som jag ändå uttalar min dom. Här sänds tre extremt devota mansskildringar utan att någon alls verkar reagera.
I Palme-dokumentären (och här ska sägas att jag verkligen beundrade Palme som tonåring) utelämnas Rainer (i alla fall på vita duken, möjligen nämns han i TV, men säkert utan att det blir någon komplicerande poäng), medverkan till vapenaffärer i Indien där Palme nog inte visste om konkreta mutor, men lika säkert visste att dessa typer av affärer inte görs utan att mutor betalas ut någonstans på något sätt. Här fanns inget om när Bildt anklagade Palme för undfallenhet mot Sovjetunionen, vilket resulterade i att Palme för att rentvå sig fick läsa ett helt brev i TV, vilket helt otvetydigt visade att Bildt hade kommit med falska anklagelser. Här fanns inget om anklagelser mot att Palme otillbörligt ska ha hjälpt något av sina barn till ett amerikanskt universitet (förmodligen falska anklagelser, men i alla fall). Framför allt kantrade hela dokumentären när man inskärpte det fantastiska i att statsministern flyttade till Vällingby, en stor ideologisk symbolhandling, men inte med ett ord nämnde att han senare i livet flyttade till Gamla stan och vad det innebar för en krackelerad palmebild. Palme var en fantastisk politiker, men också en människa som var tvungen att göra svåra avvägningar mellan sitt offentliga jag och sitt privata som ju av naturliga skäl inte alltid hängde samman. Hela denna problematik utelämnas tyvärr i denna rätt tråkiga och intetsägande dokumentär. Säkert är den upplysande för en yngre generation som bara läst om Palme på Wikipedia. Men för oss som ännu minns honom som en levande politiker blir bilden bara halv. Här presenteras den offentliga Palme som han och hans familj hade velat. Här saknas dragkampen med den privata Palme.
När det gäller dokumentären i två delar om Lennart Nilsson är det en gåta att SvT alls köpt in den. Min misstanke är att Mikael Timm, tidigare kulturredaktör i Radiohuset, känner så pass många i TV-huset att de helt enkelt inte kunde säga nej. Han har också tidigare gjort dokumentärer om Taube och Bergman så det var väl krattat. Här målas i alla fall en extremt devot bild av Lennart Nilsson upp. Populär bland vänner och familj. Älskad av alla för sin person och sina fantastiska foton. Inte en antydan, inte en sekund om alla de lik Nilsson har varit tvungen att gå över för att komma dit han kommit. Inte en sekund om den medvetna kampanj han och ett medicinskt etablissemang drivit för att uppmärksamma hans insatser. Och inte en sekund intervju med någon av de experter som ur olika perspektiv analyserat Nilssons gärning. Bäst av allt är det när Timm som självutnämnd Nilsson-expert kommenderas runt av mästaren och agerar precis som den knähund han varit när han gjort denna film. (Usch.... är detta en recension eller har jag gått över gränsen till personangrepp? Får man skriva så här på en blogg utan att riskera rättvisa åthutningar eller t.o.m. åtal... kommentera så stryker jag i så fall.)
Stenbeck-dokumentären har jag alltså inte sett och ska då inte uttala mig. Men efter att ha sett de om Palme och Nilsson samt trailern blev jag så övertygad om att detta är ännu en i raden av devota porträtt att jag inte iddes ta reda på sanningen. Förmodligen var det ännu en dokumentär av lite ytligare P3-snitt än en mer djuplodande. Nu måste SvT snabbt som ögat visa en kritisk dokumentär om någon svensk som levat och verkat i närtid samtidigt som de visar ett lika devot porträtt om någon kvinna som Elin Wägner eller så. Min sista fråga gäller bara var alla kulturjournalister och feminister har varit när dessa dokumentärer sänts. Är det verkligen bara jag som förfasat mig.
I Palme-dokumentären (och här ska sägas att jag verkligen beundrade Palme som tonåring) utelämnas Rainer (i alla fall på vita duken, möjligen nämns han i TV, men säkert utan att det blir någon komplicerande poäng), medverkan till vapenaffärer i Indien där Palme nog inte visste om konkreta mutor, men lika säkert visste att dessa typer av affärer inte görs utan att mutor betalas ut någonstans på något sätt. Här fanns inget om när Bildt anklagade Palme för undfallenhet mot Sovjetunionen, vilket resulterade i att Palme för att rentvå sig fick läsa ett helt brev i TV, vilket helt otvetydigt visade att Bildt hade kommit med falska anklagelser. Här fanns inget om anklagelser mot att Palme otillbörligt ska ha hjälpt något av sina barn till ett amerikanskt universitet (förmodligen falska anklagelser, men i alla fall). Framför allt kantrade hela dokumentären när man inskärpte det fantastiska i att statsministern flyttade till Vällingby, en stor ideologisk symbolhandling, men inte med ett ord nämnde att han senare i livet flyttade till Gamla stan och vad det innebar för en krackelerad palmebild. Palme var en fantastisk politiker, men också en människa som var tvungen att göra svåra avvägningar mellan sitt offentliga jag och sitt privata som ju av naturliga skäl inte alltid hängde samman. Hela denna problematik utelämnas tyvärr i denna rätt tråkiga och intetsägande dokumentär. Säkert är den upplysande för en yngre generation som bara läst om Palme på Wikipedia. Men för oss som ännu minns honom som en levande politiker blir bilden bara halv. Här presenteras den offentliga Palme som han och hans familj hade velat. Här saknas dragkampen med den privata Palme.
När det gäller dokumentären i två delar om Lennart Nilsson är det en gåta att SvT alls köpt in den. Min misstanke är att Mikael Timm, tidigare kulturredaktör i Radiohuset, känner så pass många i TV-huset att de helt enkelt inte kunde säga nej. Han har också tidigare gjort dokumentärer om Taube och Bergman så det var väl krattat. Här målas i alla fall en extremt devot bild av Lennart Nilsson upp. Populär bland vänner och familj. Älskad av alla för sin person och sina fantastiska foton. Inte en antydan, inte en sekund om alla de lik Nilsson har varit tvungen att gå över för att komma dit han kommit. Inte en sekund om den medvetna kampanj han och ett medicinskt etablissemang drivit för att uppmärksamma hans insatser. Och inte en sekund intervju med någon av de experter som ur olika perspektiv analyserat Nilssons gärning. Bäst av allt är det när Timm som självutnämnd Nilsson-expert kommenderas runt av mästaren och agerar precis som den knähund han varit när han gjort denna film. (Usch.... är detta en recension eller har jag gått över gränsen till personangrepp? Får man skriva så här på en blogg utan att riskera rättvisa åthutningar eller t.o.m. åtal... kommentera så stryker jag i så fall.)
Stenbeck-dokumentären har jag alltså inte sett och ska då inte uttala mig. Men efter att ha sett de om Palme och Nilsson samt trailern blev jag så övertygad om att detta är ännu en i raden av devota porträtt att jag inte iddes ta reda på sanningen. Förmodligen var det ännu en dokumentär av lite ytligare P3-snitt än en mer djuplodande. Nu måste SvT snabbt som ögat visa en kritisk dokumentär om någon svensk som levat och verkat i närtid samtidigt som de visar ett lika devot porträtt om någon kvinna som Elin Wägner eller så. Min sista fråga gäller bara var alla kulturjournalister och feminister har varit när dessa dokumentärer sänts. Är det verkligen bara jag som förfasat mig.
söndag 23 december 2012
God jul med Visma Proceedo
Jag bara älskar Visma Proceedo. Skulle försöka leveranskvittera hemifrån nyligen och det har ännu inte lyckats. Jag förstår att det kräver sina säkerhetsrutiner eftersom det ju inte får vara öppet för vem som helst att beställa saker. Så jag laddar ner och installerar Java för 150 MB, startar om och kör allt. När så sanningens minut närmar sig dyker det upp ett fönster som frågar... Kör Netscape? Va Netscape, det var väl browsern efter Mosaic? Nej det var nog någon emellan, men vi talar om en browser som ingen har bett mig använda sedan jag var doktorand. Man undrar förstås med stor spänning där i sin ensamhet vilken nästa fråga ska bli om man vågar trycka "Kör" istället för definitiva "Avbryt". Jag gissade högt för mig själv "Emulera Macintosh Classics OS" och synade korten.... Tja, det gick rätt bra. Jag fick till slut upp inloggningssidan men kunde förstås ändå inte logga in eftersom jag inte på något enda vis lyckades peta in "@" i username-fältet. Det kallar jag säkert, man lägger upp programvara och allt som borde behövas, lägger in bra skämt, men kollar inte att det funkar hela vägen in, i alla fall inte så att en vanlig dödlig klarar det (med en ett år gammal dator med alla uppdateringar upputsade). Med denna underbart tillfredsställande upplevelse är man absolut redo att fira jul.
onsdag 12 december 2012
Lundagård bäst
Nu har de gjort det igen. Lundagård publicerar åter ett avslöjande reportage om universitetet och får en allt klarare ledning i kampen om vilket tidning som är bäst på att bevaka Lunds universitet. Denna gång handlar det om glada och kostsamma bjudningar för att locka studenter från olika delar av världen till universitetet. Tyvärr kommer Lundagård dock inte hela vägen fram eftersom de inte tagit med kostnader för alla universitetsanställda som åker till dessa evenemang, utgifter som förmodligen ligger långt över de kuvertavgifterna som visar sig kunna summeras till nära 260 000 kronor för elva tillfällen.
Intressantast av allt är att denna verksamhet inte alls utvärderas. Det finns inte ens planer på utvärderingar. Man hoppas verkligen att bitr chef för externa relationer är felciterad när denne påstås säga att "Vi behöver utveckla nätverken och lyssna på vad våra alumner vill innan vi kan sätta några konkreta mål". Ursäkta, är det alumnerna som ska bestämma syftet med verksamheten? Nej, det klart att det inte är. Istället borde bitr chef för externa relationer och dennes kolleger fråga sig vad universitetet vill med utgångspunkt i den strategiska planen. Är dessa bjudningar på andra sidan världen i så fall rätt sätt att uppnå det som universitet vill? Om universitetet inte vill något annat än att höra vad alumnerna vill så sluta genast med dessa bjudningar och fråga dem över Skype först. Ta sedan ställning till om det som då kommer fram ligger i linje med den strategiska planen och hjälper universitetet att uppnå de mål som finns fastställda där. Utarbeta en konkret plan för verksamheten och se till att de medel som spenderas är i enlighet med planen. Hur svårt kan det va? Om bitr chef för externa relationer är korrekt citerad är det inget annat än hål i huvudet och denne borde omedelbart utsättas för någon slags kompetenshöjning, alternativt andra mer passande arbetsuppgifter. Men min fasta övertygelse är att ingen är utom räddning. Jag hoppas på en dementi och korrigerat uttalande i nästa nummer.
Nåväl, det som är mest upprörande är dock att detta gäller en stödfunktion. Här kan man tydligen med rektors välsignelse anordna syfteslösa vinmottagningar på andra sidan jordklotet utan att behöva bekymra sig om strategier eller utvärderingar. Så är det inte när det gäller kärnverksamheten. Både forskning och utbildning blir regelbundet granskat—av universitetet självt, av Högskoleverket och av olika finansiärer—utefter kriterier som ofta är nära nog löjeväckande. Inga resurser är för stora, inga granskningar för omfattande för att inte kunna anställas på oss som är dumma nog att intressera oss för universitetets kärnverksamhet (som alltså inte är externa relationer även om det är lätt att få för sig det). När ska administrationens alla påhitt granskas på samma sätt som forskning och utbildning undrar man stilla? När ska bitr chef för externa relationer reagera på den upprörande felcitering som han uppenbarligen blivit utsatt för?
Intressantast av allt är att denna verksamhet inte alls utvärderas. Det finns inte ens planer på utvärderingar. Man hoppas verkligen att bitr chef för externa relationer är felciterad när denne påstås säga att "Vi behöver utveckla nätverken och lyssna på vad våra alumner vill innan vi kan sätta några konkreta mål". Ursäkta, är det alumnerna som ska bestämma syftet med verksamheten? Nej, det klart att det inte är. Istället borde bitr chef för externa relationer och dennes kolleger fråga sig vad universitetet vill med utgångspunkt i den strategiska planen. Är dessa bjudningar på andra sidan världen i så fall rätt sätt att uppnå det som universitet vill? Om universitetet inte vill något annat än att höra vad alumnerna vill så sluta genast med dessa bjudningar och fråga dem över Skype först. Ta sedan ställning till om det som då kommer fram ligger i linje med den strategiska planen och hjälper universitetet att uppnå de mål som finns fastställda där. Utarbeta en konkret plan för verksamheten och se till att de medel som spenderas är i enlighet med planen. Hur svårt kan det va? Om bitr chef för externa relationer är korrekt citerad är det inget annat än hål i huvudet och denne borde omedelbart utsättas för någon slags kompetenshöjning, alternativt andra mer passande arbetsuppgifter. Men min fasta övertygelse är att ingen är utom räddning. Jag hoppas på en dementi och korrigerat uttalande i nästa nummer.
Nåväl, det som är mest upprörande är dock att detta gäller en stödfunktion. Här kan man tydligen med rektors välsignelse anordna syfteslösa vinmottagningar på andra sidan jordklotet utan att behöva bekymra sig om strategier eller utvärderingar. Så är det inte när det gäller kärnverksamheten. Både forskning och utbildning blir regelbundet granskat—av universitetet självt, av Högskoleverket och av olika finansiärer—utefter kriterier som ofta är nära nog löjeväckande. Inga resurser är för stora, inga granskningar för omfattande för att inte kunna anställas på oss som är dumma nog att intressera oss för universitetets kärnverksamhet (som alltså inte är externa relationer även om det är lätt att få för sig det). När ska administrationens alla påhitt granskas på samma sätt som forskning och utbildning undrar man stilla? När ska bitr chef för externa relationer reagera på den upprörande felcitering som han uppenbarligen blivit utsatt för?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)