Förrförra veckan kom regeringskansliet med en pm om innehållet i forsknings- och innovationsproppen. Kommentarerna har sedan dess haglat i behagligt jämna skurar. Ris och ros förstås. Intressantast var nog ändå den lilla panelen i Vetandets värld som sammanträdde om detta. Där fick man lära sig att Life Science inte tillhör de allra starkaste av svenska forskningsområden. Istället är det de klassiska naturvetenskapliga ämnena geologi, fysik, kemi etc. Nu är det förstås fullt rimligt att vi satsar stora forskningssummor på områden som inte är de bästa för att de ska bli bättre. Frågan blir då istället, varför just Life Science?
Här kan man ju fundera en del. En kvalificerad gissning är att statsmakterna anser att Life Science-forskning har de bästa förutsättningarna att skapa tillväxt och jobb. Det är inte omöjligt att det är en korrekt bedömning. Dock måste man fråga sig om de kommersialiserbara forskningsresultaten verkligen kommer att leda till tillväxt i Sverige. Här är jag betydligt mer tveksam. Vi har ju de senaste åren och månaderna sett hur läkemedelsföretag efter läkemedelsföretag flyttar sin forsknings- och pillertrillarverksamhet från Sverige. En massa svensk forskning inom området tror jag knappast förmår vända den trenden. Dessutom satsas det på Life Science i en rad andra länder som redan är bättre på detta forskningsområde än vi svenskar. Personligen tror jag att det hade varit klokare att satsa pengarna på andra områden där Sverige redan är framstående och där den internationella konkurrensen inte är lika mördande. Det kan vara skogsforskning eller förnybar energi.
Men det än intressantare är förstås att forskningspolitiken i och med detta nu helt upphört att vara forskningspolitik och istället blivit innovations- och tillväxtpolitik. Det är nog den enda slutsatsen man kan dra om man väljer att satsa forskningspengarna på de områden där man bedömer att de största möjligheterna till ekonomisk tillväxt ligger istället för de bästa möjligheterna till nya intressanta forskningsresultat.
Men det finns också en annan tolkning, nämligen att det handlar om ett liberalt nätverk som nu landat pengarna till sina egna. Hans Bergström har ju länge vurmat för Life Science, han har minst sagt goda kontakter med liberalerna. Det är nog ingen tillfällighet att DN Debatt i dag publicerar en debattartikel av fyra Life Science-forskare som mer hejigt än vanligt lägger fram en partsinlaga för den egna forskningen och dess förträffliga tillämpningsområden. Alltså förlåt, men vad har den texten med debatt att göra? Det handlar ju om de redan smorda som nu igen får berätta om sin förträfflighet trots att de faktiskt inte är så förträffliga som de själva tror.
Underhållande nog kan jag inte låta bli att kommentera skribenternas dåliga svenska... andra meningen lyder "Om tjugo år kommer troligtvis alla att känna någon som dött in en infektionssjukdom". Hur ska detta förstås? Kommer våra Life scienceare att utveckla en metod för att återuppväcka de döda inom tjugo år? Varför inte använda perfektformer när vårt svenska språk är begåvat med sådana? I alla händelser är förstås horisonten tjugo år till intet förpliktigande eftersom ingen kommer ihåg vad som skrevs idag om två decennier och de inte riskerar att någon galning ställer dem till svars för deras glada framtidsvisioner bara för att få ännu mer forskningsmedel.
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.
fredag 28 september 2012
Nedlagd cykelreparatör
Tog mig återigen till Malmö på cykel och kunde konstatera att den fantastiska cykelreparatören jag bloggade om 20 juni nu typiskt nog slagit igen. Så går det alltså för dem som satsar på kvalitet i cyeklbranschen. Eller så har de bara helt enkelt flyttat.
torsdag 27 september 2012
232 miljoner upphittade
Tänka sig att MAX IV är på benen igen. Någon kollade på bankkontot och upptäckte att det fanns mer pengar än vad de trodde för bara en månad sedan när de skickade in ansökan om 232 miljoner kr i tillägg för att rädda projektet. Så rapporterades det i alla fall förra veckan.
Detta är ju i grunden positivt som rektor konstaterar, men också väldigt, väldigt oroväckande. Är det inte dags för fysikerna att sluta leka forskningsorganisatörer och skärpa sig. Om två veckor kan det åter komma nya larmrapporter och rektor vill begränsa myndighetskapitalet. Nej, det är inte bra för något universitet om det finns liten klick som har så här dålig koll samtidigt som deras domän är så stor att den hotar hela universitetet. Jag undrar om det inte är dags för rektor att sluta se det som att det "viktigaste nu är att vi går vidare" (Sydsvenskan, 30 augusti 2012) och istället börja utvärdera MAX IV-organisationen så långt. Det kan visa sig vara guld värt i framtiden.
Detta är ju i grunden positivt som rektor konstaterar, men också väldigt, väldigt oroväckande. Är det inte dags för fysikerna att sluta leka forskningsorganisatörer och skärpa sig. Om två veckor kan det åter komma nya larmrapporter och rektor vill begränsa myndighetskapitalet. Nej, det är inte bra för något universitet om det finns liten klick som har så här dålig koll samtidigt som deras domän är så stor att den hotar hela universitetet. Jag undrar om det inte är dags för rektor att sluta se det som att det "viktigaste nu är att vi går vidare" (Sydsvenskan, 30 augusti 2012) och istället börja utvärdera MAX IV-organisationen så långt. Det kan visa sig vara guld värt i framtiden.
Lunchdiskussion
Njöt idag av en lunchdiskussion på jobbet om olika malmökrogar. Hade förstås inte hört talas om en enda och kunde inte tillföra någonting. Lika bra det. Kom i alla fall snart fram till att det var ont om ölhallar av tyskt eller tjeckiskt snitt i Malmö. Faktiskt verkar det som om närmaste tjeckiska restaurang och krog, "Gyllene Prag" originellt nog, ligger i Helsingborg. Än värre är att den enligt säker källa verkar ha chanserat efter ägarbyte. Äntligen en nackdel med att bo här nere. Det är långt till närmaste panerade ost. Trösten är att ryktet sprider sig att Rauhrackel öppnat igen.
söndag 23 september 2012
Löprundan
Min löprunda går förbi reningsdammarna och över Helgeå. Här kan man observera mycket spännande. Förra helgen till exempel sköts det hej vilt, förmodligen på fåglarna. Antar att kommunen eller någon sysslar med att hålla flockarna nere för att minska skadeverkningarna. Men säker kan man aldrig vara. Intressant är också för en gammal stockholmare att följa årstidernas växlingar på fälten. Nu är sedan länge allt slaget och skördat förstås. På andra sidan ån sker också utbyggnad av infrastrukturen. Det anläggs något som nog måste vara en ny parkväg längs ån på den södra stranden, några hundra meter väster om cykel- och gångbron vid St Lars. Och hästarna är fortfarande ute i sin hage.
ESS och MAX IV igen
Nu verkar det som om regeringen kickar in de 100 miljoner som universitetet krävt för att MAX IV ska kunna flyta vidare och därmed verkar krisen för tillfället över. Vi får se hur det går om ett år eller så när det åter fattas pengar. Under tiden verkar också optimismen stiga när det gäller möjligheterna att komma igång med ESS enligt tidtabellen. Enligt ganska säkra uppgifter har man en ny VD på kroken efter Colin Carlisle som avgår med pension, inte dåligt med tanke på att det inte är helt lätt att hitta bra personer som kan tänka sig att flytta till Skåne. Jag tror för tillfället att jag får fel och ESS faktiskt nu kommer igång enligt planerna. Men den som lever får som vanligt se.
onsdag 12 september 2012
Plankad? Eller plankare?
Nu har det äntligen hänt mig också, det otroliga som bara händer andra. Jag skrev i maj en text där jag använde mig av en väldigt speciell metafor som jag inte sett användas någon annanstans. Texten publiceras inom kort i en forskningsantologi med peer-review-förfarande. Just idag fick jag av antologins redaktör en länk till en artikel med exakt samma metafor som förpublicerats för bara fyra dagar sedan på en amerikansk tidskrifts hemsida. Min metafor användes alltså av andra i bara lite annorlunda sammanhang. Hur är det möjligt att två tyskar använde samma metafor som jag nästan samtidigt, känns nästan kusligt. Men framför allt, hur är det möjligt att antologins redaktör snokade upp denna artikel endast fyra dagar efter att den förpublicerats i en tidskrift som jag misstänker han inte läser varenda gång den kommer ut.
Campus Helsingborg
Har hört illvilliga rykten om att de nya hås och håp som gavs till utbildningar som startades i Helsingborg kan komma att frysa inne efter 2015 eller 2016, hur långt fram planeringsförutsättningarna nu sträcker sig. Alltså, bakgrunden var att det är svårt att få hås och håp för nya kurser och utbildningar. Dock gällde att dem som startade i Helsingborg skulle få det eftersom det befrämjade uppbyggnaden av verksamheten där, något som av någon outgrundlig anledning ansågs eftersträvansvärt av universitetsledningen. Framför allt var det väl lärarutbildningar som startades i Helsingborg just för att de behövde lösgöra nya hås och håp.
Men nu glunkas det alltså om att detta inte skulle gälla efter 2015...
Om det skulle visa sig stämma har universitetsledningen för mycket lång tid framöver diskvalificerat olika försöka att styra verksamheten. Om det som sägs är bortglömt efter bara tre år finns ju ingen som helst anledning att lita på de olika infall som omsätts till lockbeten för att vi anställda ska göra än det ena, än det andra som ligger i ledningens intresse. Personligen tror jag att dessa illvilliga rykten är just det och inget annat. Låt oss hoppas det.
Men nu glunkas det alltså om att detta inte skulle gälla efter 2015...
Om det skulle visa sig stämma har universitetsledningen för mycket lång tid framöver diskvalificerat olika försöka att styra verksamheten. Om det som sägs är bortglömt efter bara tre år finns ju ingen som helst anledning att lita på de olika infall som omsätts till lockbeten för att vi anställda ska göra än det ena, än det andra som ligger i ledningens intresse. Personligen tror jag att dessa illvilliga rykten är just det och inget annat. Låt oss hoppas det.
torsdag 23 augusti 2012
650 går
Det är trist att Sony Mobile drar ner. Jag är säkert inte den ende som känner folk som drabbas. Det enda positiva är nog att detta lite kanske ändå kan trycka ner bostadspriserna, för jag letar fortfarande hus och priserna känns väldigt uppumpade i Lund.
onsdag 22 augusti 2012
Möte i Stockholm
Så har då vår rektor haft sitt möte med andra finanisärer av MAX IV om hur de ska reda upp den finansiella situationen. I morse berättade han dur det hade gått i radio. Även Sydsvenskan rapporterade om den magra utgången av mötet. Beskedet var: —Skärpning LU. Och det ska leda till ändrad projektledning. Undrar om Prof. Eriksson (alltså inte Per) fått KTH:s stora pris om detta hade hänt före den utmärkelsen.
Lugnande var ändå beskedet att fördyringarna ska dras från MAX-lab, men räcker det att frysa deras verksamhet för att få fram de 40 miljoner (se nedan) som LU lovat skjuta till. Den som lever till den 25 september får kanske se.
Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Istället skulle det handla om det märkliga att universitetet gick ut med ett långt pressmeddelande 1 augusti om fördyringarna av MAX IV, förmodligen för att det var semestertider och det då skulle få så lite uppmärksamhet som möjligt. Nu när terminen snart rullar igång och rektor har varit i Stockholm utan att egentligen komma framåt, utan snarare få en avhyvling för att organisationen har varit bristfällig, så finns inget meddelande alls på universitetets hemsida. Trist tycker jag, och faktiskt ingen vidare kommunikationsstrategi internt mot de egna medarbetarna. Här har kommunikationsavdelningen lite hemläxa att arbeta med.
Lugnande var ändå beskedet att fördyringarna ska dras från MAX-lab, men räcker det att frysa deras verksamhet för att få fram de 40 miljoner (se nedan) som LU lovat skjuta till. Den som lever till den 25 september får kanske se.
Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Istället skulle det handla om det märkliga att universitetet gick ut med ett långt pressmeddelande 1 augusti om fördyringarna av MAX IV, förmodligen för att det var semestertider och det då skulle få så lite uppmärksamhet som möjligt. Nu när terminen snart rullar igång och rektor har varit i Stockholm utan att egentligen komma framåt, utan snarare få en avhyvling för att organisationen har varit bristfällig, så finns inget meddelande alls på universitetets hemsida. Trist tycker jag, och faktiskt ingen vidare kommunikationsstrategi internt mot de egna medarbetarna. Här har kommunikationsavdelningen lite hemläxa att arbeta med.
torsdag 2 augusti 2012
MAX IV och ESS redan 133 procent dyrare
Innan ESS påbörjats och Max IV inte ens är halvfärdig har universitetets kostnader för dessa anläggningar höjts från 30 till 70 miljoner per år enligt ett färskt pressmeddelande. Universitetets åtagande stiger enligt detta till hela 130 miljoner, men resterande 60 vill man att staten chippar in. Hur det går om staten inte lyder rektor och universitetsstyrelse i denna fråga är höljt i dunkel.
Klart man bör ha en åsikt om denna kraftiga fördyring för universitetet, faktiskt drygt 133 procent! Fyrtio miljoner per år är inte kattskit. Det motsvarar nästan hela den institution som jag själv är anställd vid. Nu är det förstås inte så man räddar ESS och MAX IV genom att börja lägga ner institutioner. Istället tas pengarna så småningom in på ett nytt medelsfördelningssystem där MAX IV och ESS förklaras som fridlysta och erhåller de medel som lösgörs. Det är i alla fall min förutsägelse. Det blir dekanerna för områden med mindre resurser enligt det nya tilldelningssystemet som får göra urvalet och sedan hålla i yxan.
Mer allvarligt tycker jag är att dessa satsningar nu börjar visa sitt rätta ansikte. Det har länge ställts garantier för att dessa anläggningar inte kommer att bli några gökungar som äter resurser från övriga universitetet som enligt alla utfästelser ska kunna fortsätta ståta med den bredd och ämnesbas som borde vara en självklarhet för varje universitet med självaktning och som gör skillnaden mellan Lund å ena sidan samt Växjö, Karlstad och ... Ö-sund å den andra. Nu måste styrelsen sätta ner foten och säga att "OK denna gång, men inte mer än så här. Här går gränsen." Ett sådant styrelsebeslut är i alla fall ett minimum för mitt fortsatta förtroende.
Klart man bör ha en åsikt om denna kraftiga fördyring för universitetet, faktiskt drygt 133 procent! Fyrtio miljoner per år är inte kattskit. Det motsvarar nästan hela den institution som jag själv är anställd vid. Nu är det förstås inte så man räddar ESS och MAX IV genom att börja lägga ner institutioner. Istället tas pengarna så småningom in på ett nytt medelsfördelningssystem där MAX IV och ESS förklaras som fridlysta och erhåller de medel som lösgörs. Det är i alla fall min förutsägelse. Det blir dekanerna för områden med mindre resurser enligt det nya tilldelningssystemet som får göra urvalet och sedan hålla i yxan.
Mer allvarligt tycker jag är att dessa satsningar nu börjar visa sitt rätta ansikte. Det har länge ställts garantier för att dessa anläggningar inte kommer att bli några gökungar som äter resurser från övriga universitetet som enligt alla utfästelser ska kunna fortsätta ståta med den bredd och ämnesbas som borde vara en självklarhet för varje universitet med självaktning och som gör skillnaden mellan Lund å ena sidan samt Växjö, Karlstad och ... Ö-sund å den andra. Nu måste styrelsen sätta ner foten och säga att "OK denna gång, men inte mer än så här. Här går gränsen." Ett sådant styrelsebeslut är i alla fall ett minimum för mitt fortsatta förtroende.
söndag 29 juli 2012
ESS tillståndsansökan
På väg tillbaka till Lund efter fem veckor i förskingringen plockar jag upp senaste Sydsvenskan och häpnar över vad som står att läsa. Lika mycket faktiskt som jag häpnar över vädret här i Skåne. Efter att ha badat i insjöar runt om i södra Sverige som knappast hållit mer än 17-18 grader kommer man ner till havet och kan i halv storm bada i 24 grader. Kallare att vara på stranden än i vattnet faktiskt.
Sydsvenskan har i alla fall rapporterat om remissvaren på ESS ansökan om tillstånd och om det stämmer vad som skrivs så börjar jag så smått undra. Hur är det möjligt att lämna in en ofullständig ansökan som behöver kompletteras inte en, utan två gånger? Antingen är det Strålsäkerhetsmyndigheten som står för tillståndsprövningen som inte klarat av att ordentligt beskriva vad som ska vara med i ansökan eller så är det ESS som inte klarat av att på utsatt tid få fram det material som krävs. Av Sydsvenskans artikel framgår inte vilket.
Intervjun med ESS säkerhetsansvarige i lördagens (28 juli) Sydsvenskan som inte finns på nätet än ger i alla fall två alternativ. Antingen har ESS huggit rejält i sten och ansvariga där har mer eller mindre hål i huvudet när det gäller tillståndsansökan eller så finns hålet på Strålsäkerhetsmyndigheten. Kommentarerna i tidningen ger tyvärr ingen vägledning eftersom alla håller sig diplomatiskt på glatt humör och reportern verkar också ovillig att göra någon analys, har det med universitetets underkända journalistutbildning att göra månne?
En sak är i alla fall säker. Det är inte sant som säkerhetsansvarige på ESS verkar påstå, att det är en normal process att upprepade gånger komplettera en ansökan av detta slag. Det är istället tydliga tecken på rejäla kommunikationssvårigheter mellan organisationerna. Och hur är det möjligt att man på ESS inte resonerar om slutförvarskostnader i ansökan när man är så noga med att påpeka kretsloppsaspekter? Det känns att man är tillbaka i Lund om inte annat.
Sydsvenskan har i alla fall rapporterat om remissvaren på ESS ansökan om tillstånd och om det stämmer vad som skrivs så börjar jag så smått undra. Hur är det möjligt att lämna in en ofullständig ansökan som behöver kompletteras inte en, utan två gånger? Antingen är det Strålsäkerhetsmyndigheten som står för tillståndsprövningen som inte klarat av att ordentligt beskriva vad som ska vara med i ansökan eller så är det ESS som inte klarat av att på utsatt tid få fram det material som krävs. Av Sydsvenskans artikel framgår inte vilket.
Intervjun med ESS säkerhetsansvarige i lördagens (28 juli) Sydsvenskan som inte finns på nätet än ger i alla fall två alternativ. Antingen har ESS huggit rejält i sten och ansvariga där har mer eller mindre hål i huvudet när det gäller tillståndsansökan eller så finns hålet på Strålsäkerhetsmyndigheten. Kommentarerna i tidningen ger tyvärr ingen vägledning eftersom alla håller sig diplomatiskt på glatt humör och reportern verkar också ovillig att göra någon analys, har det med universitetets underkända journalistutbildning att göra månne?
En sak är i alla fall säker. Det är inte sant som säkerhetsansvarige på ESS verkar påstå, att det är en normal process att upprepade gånger komplettera en ansökan av detta slag. Det är istället tydliga tecken på rejäla kommunikationssvårigheter mellan organisationerna. Och hur är det möjligt att man på ESS inte resonerar om slutförvarskostnader i ansökan när man är så noga med att påpeka kretsloppsaspekter? Det känns att man är tillbaka i Lund om inte annat.
tisdag 3 juli 2012
Sakkunnig på semestern
Ånej, jag har gjort det igen. Tackat ja till ett sakkunniguppdrag under semestern som sedan visar sig vara dubbelt så omfattande som jag trodde. Betalning kan bli cirka 100 kr/tim. i bästa fall. Det handlar om en norsk utlysning som lockat cirka 30 ansökningar. Utlysningen bygger på en s.k. work programme som på 15 omfattande sidor beskriver allt som ska uppnås: tvärvetenskaplighet, etiska och miljömässiga perspektiv, bra forskning och inte minst samhällsrelevans samt deltagande av potentiella intressenter och avnämare. Med den utlysningen blir första frågan varför det ska handla om ett forskningsprojekt överhuvudtaget. Min första reaktion var att det borde vara administratörer som söker eller kanske pr-avdelning som sedan kan anställa lämpliga forskare till de delar där forskning kan behövas och andra kompetenser för allt annat som ska uppnås.
Hittills har jag ägnat tre till fyra timmar åt att sätta mig in i utlysningen, kolla jävsregler, beställa flyg och hotell till Oslo, kolla sidan med ansökningar och bedömningskriterier som anges och mest av allt ladda ner alla ansökningar. Nu när förberedelserna är gjorda kan jag äntligen börja läsa ansökningarna. Dessa är, precis som värderingarna av dem, hårt hållna i en elektronisk mall och intrycket efter de två första är att här söks pengar för forskning som redan är etablerad, nästan slentrian snarare än originell, och utan antydan till tvärvetenskap. Nu gäller det att hitta russinen.
Hittills har jag ägnat tre till fyra timmar åt att sätta mig in i utlysningen, kolla jävsregler, beställa flyg och hotell till Oslo, kolla sidan med ansökningar och bedömningskriterier som anges och mest av allt ladda ner alla ansökningar. Nu när förberedelserna är gjorda kan jag äntligen börja läsa ansökningarna. Dessa är, precis som värderingarna av dem, hårt hållna i en elektronisk mall och intrycket efter de två första är att här söks pengar för forskning som redan är etablerad, nästan slentrian snarare än originell, och utan antydan till tvärvetenskap. Nu gäller det att hitta russinen.
onsdag 20 juni 2012
Det bästa i Lund
Cyklade häromdagen till Malmö t.o.r. för ett möte på Malmö högskola. Halvvägs låg en cykelaffär som visade sig vara ett fynd eftersom de två rödskäggiga bröderna där kunde räta ut mitt tilltufsade växelöra, olja kedja och drev samt byta växelvajer medan jag tittade på. Det hela var dessutom oförskämt billigt som det hette på Mads tid. Absolut bästa cykelaffären i Lund hittills och den låg inte ens i Lund utan i Åkarp/Staffanstorp, det var i alla vad det stod på kvittot.
måndag 18 juni 2012
Kvinnliga professorer
För några dagar sedan rapporterade TT om ytterligare en undersökning som visar att andelen (och antalet får man förmoda) kvinnliga professorer ökar och närmar sig rimliga nivåer. Detta är inte oväntat utan helt i linje med vad vi alla sagt, att andelen kvinnliga professorer kommer att öka i takt med att andelen kvinnliga studenter, doktorander, lektorer etc ökar.
Det har visst hjälp att det klagats på låga andelar och det har också hjälpt att alla nu är medvetna om problemet liksom att det ställs krav på kvinnliga sakkunniga i snart sagt alla sammanhang. Jag kan också passa på att göra den ofarliga framtidsutsikten att andelen kvinnliga professorer kommer att fortsätta att öka upp till nivåer mot mellan 40 och 60 procent med viss eftersläpning inom fortfarande mansdominerade ämnen som byggteknik. Eftersom andelen kvinnliga studenter nu är mer än 50 procent inom ganska många utbildningsområden kommer också andelen professorer inom sinom tid att nå över 50 procent, åtminstone inom dessa områden.
Nej, det andra saker som är viktigare att diskutera just nu. En sak är hur vi ska komma till rätta med utbildnings- och forskningsområden som har sned kvinnlig eller manlig representation. Det gäller olika tekniska ämne, men också genusvetenskap. En annan än viktigare fråga är villkoren för alla dessa kvinnliga och manliga professorer. Om arbetet allt mer liknar lektorernas och adjunkternas så är det snart inte så intressant att andelen kvinnliga professorer ökar och då kan man bara tala om en Pyrrhusseger. Jag väntar på att TT ska skicka ut pressmeddelandet "Professorsgenomsnittet nu över 50 procent forskning i tjänsten". Men det lär nog aldrig hända.
Det har visst hjälp att det klagats på låga andelar och det har också hjälpt att alla nu är medvetna om problemet liksom att det ställs krav på kvinnliga sakkunniga i snart sagt alla sammanhang. Jag kan också passa på att göra den ofarliga framtidsutsikten att andelen kvinnliga professorer kommer att fortsätta att öka upp till nivåer mot mellan 40 och 60 procent med viss eftersläpning inom fortfarande mansdominerade ämnen som byggteknik. Eftersom andelen kvinnliga studenter nu är mer än 50 procent inom ganska många utbildningsområden kommer också andelen professorer inom sinom tid att nå över 50 procent, åtminstone inom dessa områden.
Nej, det andra saker som är viktigare att diskutera just nu. En sak är hur vi ska komma till rätta med utbildnings- och forskningsområden som har sned kvinnlig eller manlig representation. Det gäller olika tekniska ämne, men också genusvetenskap. En annan än viktigare fråga är villkoren för alla dessa kvinnliga och manliga professorer. Om arbetet allt mer liknar lektorernas och adjunkternas så är det snart inte så intressant att andelen kvinnliga professorer ökar och då kan man bara tala om en Pyrrhusseger. Jag väntar på att TT ska skicka ut pressmeddelandet "Professorsgenomsnittet nu över 50 procent forskning i tjänsten". Men det lär nog aldrig hända.
fredag 15 juni 2012
Freiburg
Lunds universitets styrelse ska åka till Cambridge och Oxford. Självklart handlar det om att lära av de största och bästa. Därför går alltid den här typen av resor till Stanford, Harvard, MIT etc. Det tycker jag är synd. Det finns förmodligen mycket mer att lära av mindre universitet i samma liga som det egna som jobbar hårt och framgångsrikt med att utveckla verksamheten. Varför inte åka till Singapore eller Georiga Tech istället? Men det klart, då blir symboliken inte lika tydlig.
Själv har jag en liten favorit i universitetet i tyska Freiburg, ett jämförbart europeiskt toppuniversitet som fått excellencestatus därför det är... brett. I Freiburg har man alltså lyckats med konststycket att bygga kvalitet genom att satsa på sin bredd, inte profilområden inom medicin eller teknik. Framgången bygger på ett Institute of Advanced Study motsvarande Pufendorf-institutet i Lund för att öka samarbetet mellan fakulteter. Utöver det har man skapat ett International Graduate Academy som är en service för doktorander där man kan söka och få tillgång till forskarutbildningskurser. Lund ska nog inte kopiera detta rakt av, men det är intressant att se hur ett universitet som Freiburg med två organisatoriska poler lyckats utnämnas till tyskt excellens-universitet. Här tycker jag Lund har en mycket bra förebild och jag tror faktiskt styrelsen har mycket mer att lära av en resa till Freiburg istället för att bli ytterligare en i raden av kontingenter som passerar i revy vid Cambridge och Oxford. Vilka likheter finns mellan Lund och Cambridge som vi kan lära av? Inte särskilt mycket tror jag.
I Freiburg däremot finns säkert en hel del även om det är lite mindre på många olika sätt och har 23.000 studenter jämfört med Lunds 40.000. Dessa undervisas av 2.500 lärare och forskare, vilket motsvaras av ungefär lika många i Lund, 2.600. Allt klaras dock med endast 2.000 administratörer, här har Lunds 3.500 kanske en del att ta efter i form av effektivitet. Omsättningen i Freiburg är 2,5 miljarder kronor mot Lunds 6,5, en skillnad som också återspeglas i olika universitetsrankningar där Lund typiskt återfinns runt plats 80-90 medan Freiburg ligger cirka 20 platser längre ner. Styr kosan dit istället.
Själv har jag en liten favorit i universitetet i tyska Freiburg, ett jämförbart europeiskt toppuniversitet som fått excellencestatus därför det är... brett. I Freiburg har man alltså lyckats med konststycket att bygga kvalitet genom att satsa på sin bredd, inte profilområden inom medicin eller teknik. Framgången bygger på ett Institute of Advanced Study motsvarande Pufendorf-institutet i Lund för att öka samarbetet mellan fakulteter. Utöver det har man skapat ett International Graduate Academy som är en service för doktorander där man kan söka och få tillgång till forskarutbildningskurser. Lund ska nog inte kopiera detta rakt av, men det är intressant att se hur ett universitet som Freiburg med två organisatoriska poler lyckats utnämnas till tyskt excellens-universitet. Här tycker jag Lund har en mycket bra förebild och jag tror faktiskt styrelsen har mycket mer att lära av en resa till Freiburg istället för att bli ytterligare en i raden av kontingenter som passerar i revy vid Cambridge och Oxford. Vilka likheter finns mellan Lund och Cambridge som vi kan lära av? Inte särskilt mycket tror jag.
I Freiburg däremot finns säkert en hel del även om det är lite mindre på många olika sätt och har 23.000 studenter jämfört med Lunds 40.000. Dessa undervisas av 2.500 lärare och forskare, vilket motsvaras av ungefär lika många i Lund, 2.600. Allt klaras dock med endast 2.000 administratörer, här har Lunds 3.500 kanske en del att ta efter i form av effektivitet. Omsättningen i Freiburg är 2,5 miljarder kronor mot Lunds 6,5, en skillnad som också återspeglas i olika universitetsrankningar där Lund typiskt återfinns runt plats 80-90 medan Freiburg ligger cirka 20 platser längre ner. Styr kosan dit istället.
torsdag 14 juni 2012
ESS revisited
I Sydsvenskan har vi nyligen fått reda på att ledningen för Lunds universitet överväger olika lösningar för att komma till rätta med de ekonomiska problem som Max IV nu hamnat i. De flesta handlar om att omprioritera universitetets resurser eller använda myndighetskapital. Till detta kommer förhoppningar om extra tillskott i höstens forsknings- och innovationsproposition. Men varför inte damma av förutsättningarna att söka ESS till Lund? I Allan Larssons utredning från 2005 framgår tydligt och klart att resurserna som skulle pytsas in i ESS från Sverige skulle tas från industripolitiken och inte forskningspolitiken. För ändamålet skapades ett ESS Innovation Forum som i Allan Larssons rapport angavs som ett av fem grundläggande villkor för att bygga ESS i Lund: "En tredje förutsättning bör vara att ett det nu etablerade ESS
Innovation Forum utvecklas till ett brett partnerskap med olika
intressenter, vilket behövs för att kunna genomföra ESS-
projektet och att den dialog, som nu har inletts med regeringar, myndigheter och forskningsinstitutioner, kan fortsätta och fördjupas."(s. 32-33) Idag är förstås allt detta glömt och av ESS Innovation Forum finns inget kvar, inte ens i minnet hos de aktörer som en gång skapade det. Kanske är detta idag ett alternativ igen? Varför kan inte medel tas från den regionala och lokala näringslivspolitiken för att förverkliga Max IV när nu de väntades fördyringarna realiserats?
tisdag 12 juni 2012
Att drömma sig bort
Träffade för en tid sedan en av universitetsstyrelsens externa ledamöter som berättade att hen vid ett styrelsemöte härförleden drömt sig bort. Utanför fönstret betade hästar som tilldragit sig vår ledamots intresse och vad som sas på mötet liksom försvann. När hen sedan kom tillbaka igen hade hen inte längre riktigt koll på vilka beslut som fattats.
Det var ganska många som åhörde denna lilla söta historia om hur man ibland kan drömma sig bort. Förmodligen var detta bara en lätt överdrift och inte riktigt sant. Ändå blev jag förfärad. Tänk om andra som hör detta tror att det är OK att bete sig så ansvarslöst? Här har vi en extern ledamot som har hyfsad ersättning för att bidra med tid, klokskap och ansvar i en organisation som står inför stora utmaningar. Tänk om hen missade diskussioner inför ett beslut som handlade om planeringsförutsättningarna för kommande år där det enligt Sydsvenskan kan finnas risk att universitet drar ner på stora delar av sin verksamhet för att finansiera vår nya gökunge i boet, Max IV. Tänk om hen satt och sov på diskussionen som till resultat av detta innebar att en massa universitetsanställda kommer att förlora jobbet. Tänk vilket förakt för de människors vars intressen hen är ersatt för att försvara. Tänk vad hemskt. Nej, förlåt, nu märker jag att jag själv drömmer mig bort. Det var inte meningen.
Det var ganska många som åhörde denna lilla söta historia om hur man ibland kan drömma sig bort. Förmodligen var detta bara en lätt överdrift och inte riktigt sant. Ändå blev jag förfärad. Tänk om andra som hör detta tror att det är OK att bete sig så ansvarslöst? Här har vi en extern ledamot som har hyfsad ersättning för att bidra med tid, klokskap och ansvar i en organisation som står inför stora utmaningar. Tänk om hen missade diskussioner inför ett beslut som handlade om planeringsförutsättningarna för kommande år där det enligt Sydsvenskan kan finnas risk att universitet drar ner på stora delar av sin verksamhet för att finansiera vår nya gökunge i boet, Max IV. Tänk om hen satt och sov på diskussionen som till resultat av detta innebar att en massa universitetsanställda kommer att förlora jobbet. Tänk vilket förakt för de människors vars intressen hen är ersatt för att försvara. Tänk vad hemskt. Nej, förlåt, nu märker jag att jag själv drömmer mig bort. Det var inte meningen.
Obetald annonsplats
Jag har fått obetald annonsplats på bloggen Spegellandet. Stort tack för det. Författaren där tycker det är synd att jag är anonym eftersom han tror att inläggen då blir lättare att nonchalera samt att det inte bidrar till ett öppet samtalsklimat. Kanske har han rätt. Att resonemang värderas utifrån vem som yttrar dem och inte bara vad de innehåller är klart så där har jag fått något att tänka på. Och det är också klart att det kanske vore synd om alla bloggare var anonyma. Men nu verkar de flesta blogga delvis för att synas och då är den risken nog ganska liten. Det borgar för ett fortsatt öppet samtalsklimat såvitt jag kan se.
Sedan spekulerar Christer Löfstedt som bloggaren i Spegellandet heter om skälen till att jag väljer att vara anonym. Bra fråga, jag får tänka efter lite. Nej, det handlar inte om att jag skulle vara befordrad på lösa grunder. Möjligen tillsatt på lösa grunder, men det får andra bedöma. Professuren erbjöds jag efter att ha placerats etta av tre icke-svenska sakkunniga (varav en kommer från Sverige dock) i konkurrens med cirka 15-20 sökande. Det handlar inte heller om att jag skulle vara rädd för repressalier, även om detta sedan är det som leder till kommentarerna till inlägget. Jag tror, liksom kommentatorerna, att man kan blogga ifred om nästan vad som helst och nästan hur som helst. Nej, efter att ha tänkt efter lite har jag kommit på att det handlar om att jag ibland hamnar i olika formella och informella konstellationer, arbetsgrupper, möten, beslutsfattande organ etc. på olika nivåer vid universitetet och att jag är rädd för att inte bli tillfrågad om det skulle bli allmänt känt att jag bloggar om mina erfarenheter från dessa sammanhang. Möjligen är jag paranoid, men det är i alla fall skälet. Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag tycker det är lite kul att jobba undercover så att säga.
Sedan spekulerar Christer Löfstedt som bloggaren i Spegellandet heter om skälen till att jag väljer att vara anonym. Bra fråga, jag får tänka efter lite. Nej, det handlar inte om att jag skulle vara befordrad på lösa grunder. Möjligen tillsatt på lösa grunder, men det får andra bedöma. Professuren erbjöds jag efter att ha placerats etta av tre icke-svenska sakkunniga (varav en kommer från Sverige dock) i konkurrens med cirka 15-20 sökande. Det handlar inte heller om att jag skulle vara rädd för repressalier, även om detta sedan är det som leder till kommentarerna till inlägget. Jag tror, liksom kommentatorerna, att man kan blogga ifred om nästan vad som helst och nästan hur som helst. Nej, efter att ha tänkt efter lite har jag kommit på att det handlar om att jag ibland hamnar i olika formella och informella konstellationer, arbetsgrupper, möten, beslutsfattande organ etc. på olika nivåer vid universitetet och att jag är rädd för att inte bli tillfrågad om det skulle bli allmänt känt att jag bloggar om mina erfarenheter från dessa sammanhang. Möjligen är jag paranoid, men det är i alla fall skälet. Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag tycker det är lite kul att jobba undercover så att säga.
Max IV
Så där ja, nu har fördyringarna för Max IV som jag nämnde för någon vecka sedan också nått Sydsvenskan. Det är bra att det kommer till allmänhetens kännedom. Jag tycker också att universitetsledningen ger ett trovärdigt intryck när de öppet deklarerar sin tvekan. Att tillsätta en grupp som kan analysera problemet och hålla inhibationsdörren öppen som antyds i artikeln (alternativet att släcka ljuset) tycker jag är bra. Smolket i bägaren är alternativet att köra på som om ingenting hänt och låta universitetet betala genom att dra ner på annat. Det verkar helt huvudlöst eftersom vi då lägger ner ett av de få traditionella och breda universiteten i Sverige för att bygga en maskin som i bästa fall står sig några decennier. Att alternativet ens nämns som en möjlighet är anledning till stor oro och misstrogenhet. Så OK, sammantaget motsvarar väl uttalandet en 1-1-match i fotboll ungefär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)