ESS tillståndsansökan

På väg tillbaka till Lund efter fem veckor i förskingringen plockar jag upp senaste Sydsvenskan och häpnar över vad som står att läsa. Lika mycket faktiskt som jag häpnar över vädret här i Skåne. Efter att ha badat i insjöar runt om i södra Sverige som knappast hållit mer än 17-18 grader kommer man ner till havet och kan i halv storm bada i 24 grader. Kallare att vara på stranden än i vattnet faktiskt.

Sydsvenskan har i alla fall rapporterat om remissvaren på ESS ansökan om tillstånd och om det stämmer vad som skrivs så börjar jag så smått undra. Hur är det möjligt att lämna in en ofullständig ansökan som behöver kompletteras inte en, utan två gånger? Antingen är det Strålsäkerhetsmyndigheten som står för tillståndsprövningen som inte klarat av att ordentligt beskriva vad som ska vara med i ansökan eller så är det ESS som inte klarat av att på utsatt tid få fram det material som krävs. Av Sydsvenskans artikel framgår inte vilket.

Intervjun med ESS säkerhetsansvarige i lördagens (28 juli) Sydsvenskan som inte finns på nätet än ger i alla fall två alternativ. Antingen har ESS huggit rejält i sten och ansvariga där har mer eller mindre hål i huvudet när det gäller tillståndsansökan eller så finns hålet på Strålsäkerhetsmyndigheten. Kommentarerna i tidningen ger tyvärr ingen vägledning eftersom alla håller sig diplomatiskt på glatt humör och reportern verkar också ovillig att göra någon analys, har det med universitetets underkända journalistutbildning att göra månne?

En sak är i alla fall säker. Det är inte sant som säkerhetsansvarige på ESS verkar påstå, att det är en normal process att upprepade gånger komplettera en ansökan av detta slag. Det är istället tydliga tecken på rejäla kommunikationssvårigheter mellan organisationerna. Och hur är det möjligt att man på ESS inte resonerar om slutförvarskostnader i ansökan när man är så noga med att påpeka kretsloppsaspekter? Det känns att man är tillbaka i Lund om inte annat.

Sakkunnig på semestern

Ånej, jag har gjort det igen. Tackat ja till ett sakkunniguppdrag under semestern som sedan visar sig vara dubbelt så omfattande som jag trodde. Betalning kan bli cirka 100 kr/tim. i bästa fall. Det handlar om en norsk utlysning som lockat cirka 30 ansökningar. Utlysningen bygger på en s.k. work programme som på 15 omfattande sidor beskriver allt som ska uppnås: tvärvetenskaplighet, etiska och miljömässiga perspektiv, bra forskning och inte minst samhällsrelevans samt deltagande av potentiella intressenter och avnämare. Med den utlysningen blir första frågan varför det ska handla om ett forskningsprojekt överhuvudtaget. Min första reaktion var att det borde vara administratörer som söker eller kanske pr-avdelning som sedan kan anställa lämpliga forskare till de delar där forskning kan behövas och andra kompetenser för allt annat som ska uppnås.

Hittills har jag ägnat tre till fyra timmar åt att sätta mig in i utlysningen, kolla jävsregler, beställa flyg och hotell till Oslo, kolla sidan med ansökningar och bedömningskriterier som anges och mest av allt ladda ner alla ansökningar. Nu när förberedelserna är gjorda kan jag äntligen börja läsa ansökningarna. Dessa är, precis som värderingarna av dem, hårt hållna i en elektronisk mall och intrycket efter de två första är att här söks pengar för forskning som redan är etablerad, nästan slentrian snarare än originell, och utan antydan till tvärvetenskap. Nu gäller det att hitta russinen.

Det bästa i Lund

Cyklade häromdagen till Malmö t.o.r. för ett möte på Malmö högskola. Halvvägs låg en cykelaffär som visade sig vara ett fynd eftersom de två rödskäggiga bröderna där kunde räta ut mitt tilltufsade växelöra, olja kedja och drev samt byta växelvajer medan jag tittade på. Det hela var dessutom oförskämt billigt som det hette på Mads tid. Absolut bästa cykelaffären i Lund hittills och den låg inte ens i Lund utan i Åkarp/Staffanstorp, det var i alla vad det stod på kvittot.

Kvinnliga professorer

För några dagar sedan rapporterade TT om ytterligare en undersökning som visar att andelen (och antalet får man förmoda) kvinnliga professorer ökar och närmar sig rimliga nivåer. Detta är inte oväntat utan helt i linje med vad vi alla sagt, att andelen kvinnliga professorer kommer att öka i takt med att andelen kvinnliga studenter, doktorander, lektorer etc ökar.

Det har visst hjälp att det klagats på låga andelar och det har också hjälpt att alla nu är medvetna om problemet liksom att det ställs krav på kvinnliga sakkunniga i snart sagt alla sammanhang. Jag kan också passa på att göra den ofarliga framtidsutsikten att andelen kvinnliga professorer kommer att fortsätta att öka upp till nivåer mot mellan 40 och 60 procent med viss eftersläpning inom fortfarande mansdominerade ämnen som byggteknik. Eftersom andelen kvinnliga studenter nu är mer än 50 procent inom ganska många utbildningsområden kommer också andelen professorer inom sinom tid att nå över 50 procent, åtminstone inom dessa områden.

Nej, det andra saker som är viktigare att diskutera just nu. En sak är hur vi ska komma till rätta med utbildnings- och forskningsområden som har sned kvinnlig eller manlig representation. Det gäller olika tekniska ämne, men också genusvetenskap. En annan än viktigare fråga är villkoren för alla dessa kvinnliga och manliga professorer. Om arbetet allt mer liknar lektorernas och adjunkternas så är det snart inte så intressant att andelen kvinnliga professorer ökar och då kan man bara tala om en Pyrrhusseger. Jag väntar på att TT ska skicka ut pressmeddelandet "Professorsgenomsnittet nu över 50 procent forskning i tjänsten". Men det lär nog aldrig hända.

Freiburg

Lunds universitets styrelse ska åka till Cambridge och Oxford. Självklart handlar det om att lära av de största och bästa. Därför går alltid den här typen av resor till Stanford, Harvard, MIT etc. Det tycker jag är synd. Det finns förmodligen mycket mer att lära av mindre universitet i samma liga som det egna som jobbar hårt och framgångsrikt med att utveckla verksamheten. Varför inte åka till Singapore eller Georiga Tech istället? Men det klart, då blir symboliken inte lika tydlig.


Själv har jag en liten favorit i universitetet i tyska Freiburg, ett jämförbart europeiskt toppuniversitet som fått excellencestatus därför det är... brett. I Freiburg har man alltså lyckats med konststycket att bygga kvalitet genom att satsa på sin bredd, inte profilområden inom medicin eller teknik. Framgången bygger på ett Institute of Advanced Study motsvarande Pufendorf-institutet i Lund för att öka samarbetet mellan fakulteter. Utöver det har man skapat ett International Graduate Academy som är en service för doktorander där man kan söka och få tillgång till forskarutbildningskurser. Lund ska nog inte kopiera detta rakt av, men det är intressant att se hur ett universitet som Freiburg med två organisatoriska poler lyckats utnämnas till tyskt excellens-universitet. Här tycker jag Lund har en mycket bra förebild och jag tror faktiskt styrelsen har mycket mer att lära av en resa till Freiburg istället för att bli ytterligare en i raden av kontingenter som passerar i revy vid Cambridge och Oxford. Vilka likheter finns mellan Lund och Cambridge som vi kan lära av? Inte särskilt mycket tror jag.


I Freiburg däremot finns säkert en hel del även om det är lite mindre på många olika sätt och har 23.000 studenter jämfört med Lunds 40.000. Dessa undervisas av 2.500 lärare och forskare, vilket motsvaras av ungefär lika många i Lund, 2.600. Allt klaras dock med endast 2.000 administratörer, här har Lunds 3.500 kanske en del att ta efter i form av effektivitet. Omsättningen i Freiburg är 2,5 miljarder kronor mot Lunds 6,5, en skillnad som också återspeglas i olika universitetsrankningar där Lund typiskt återfinns runt plats 80-90 medan Freiburg ligger cirka 20 platser längre ner. Styr kosan dit istället.

ESS revisited

I Sydsvenskan har vi nyligen fått reda på att ledningen för Lunds universitet överväger olika lösningar för att komma till rätta med de ekonomiska problem som Max IV nu hamnat i. De flesta handlar om att omprioritera universitetets resurser eller använda myndighetskapital. Till detta kommer förhoppningar om extra tillskott i höstens forsknings- och innovationsproposition. Men varför inte damma av förutsättningarna att söka ESS till Lund? I Allan Larssons utredning från 2005 framgår tydligt och klart att resurserna som skulle pytsas in i ESS från Sverige skulle tas från industripolitiken och inte forskningspolitiken. För ändamålet skapades ett ESS Innovation Forum som i Allan Larssons rapport angavs som ett av fem grundläggande villkor för att bygga ESS i Lund: "En tredje förutsättning bör vara att ett det nu etablerade ESS Innovation Forum utvecklas till ett brett partnerskap med olika intressenter, vilket behövs för att kunna genomföra ESS- projektet och att den dialog, som nu har inletts med regeringar, myndigheter och forskningsinstitutioner, kan fortsätta och fördjupas."(s. 32-33) Idag är förstås allt detta glömt och av ESS Innovation Forum finns inget kvar, inte ens i minnet hos de aktörer som en gång skapade det. Kanske är detta idag ett alternativ igen? Varför kan inte medel tas från den regionala och lokala näringslivspolitiken för att förverkliga Max IV när nu de väntades fördyringarna realiserats?

Att drömma sig bort

Träffade för en tid sedan en av universitetsstyrelsens externa ledamöter som berättade att hen vid ett styrelsemöte härförleden drömt sig bort. Utanför fönstret betade hästar som tilldragit sig vår ledamots intresse och vad som sas på mötet liksom försvann. När hen sedan kom tillbaka igen hade hen inte längre riktigt koll på vilka beslut som fattats.

Det var ganska många som åhörde denna lilla söta historia om hur man ibland kan drömma sig bort. Förmodligen var detta bara en lätt överdrift och inte riktigt sant. Ändå blev jag förfärad. Tänk om andra som hör detta tror att det är OK att bete sig så ansvarslöst? Här har vi en extern ledamot som har hyfsad ersättning för att bidra med tid, klokskap och ansvar i en organisation som står inför stora utmaningar. Tänk om hen missade diskussioner inför ett beslut som handlade om planeringsförutsättningarna för kommande år där det enligt Sydsvenskan kan finnas risk att universitet drar ner på stora delar av sin verksamhet för att finansiera vår nya gökunge i boet, Max IV. Tänk om hen satt och sov på diskussionen som till resultat av detta innebar att en massa universitetsanställda kommer att förlora jobbet. Tänk vilket förakt för de människors vars intressen hen är ersatt för att försvara. Tänk vad hemskt. Nej, förlåt, nu märker jag att jag själv drömmer mig bort. Det var inte meningen.

Obetald annonsplats

Jag har fått obetald annonsplats på bloggen Spegellandet. Stort tack för det. Författaren där tycker det är synd att jag är anonym eftersom han tror att inläggen då blir lättare att nonchalera samt att det inte bidrar till ett öppet samtalsklimat. Kanske har han rätt. Att resonemang värderas utifrån vem som yttrar dem och inte bara vad de innehåller är klart så där har jag fått något att tänka på. Och det är också klart att det kanske vore synd om alla bloggare var anonyma. Men nu verkar de flesta blogga delvis för att synas och då är den risken nog ganska liten. Det borgar för ett fortsatt öppet samtalsklimat såvitt jag kan se.

Sedan spekulerar Christer Löfstedt som bloggaren i Spegellandet heter om skälen till att jag väljer att vara anonym. Bra fråga, jag får tänka efter lite. Nej, det handlar inte om att jag skulle vara befordrad på lösa grunder. Möjligen tillsatt på lösa grunder, men det får andra bedöma. Professuren erbjöds jag efter att ha placerats etta av tre icke-svenska sakkunniga (varav en kommer från Sverige dock) i konkurrens med cirka 15-20 sökande. Det handlar inte heller om att jag skulle vara rädd för repressalier, även om detta sedan är det som leder till kommentarerna till inlägget. Jag tror, liksom kommentatorerna, att man kan blogga ifred om nästan vad som helst och nästan hur som helst. Nej, efter att ha tänkt efter lite har jag kommit på att det handlar om att jag ibland hamnar i olika formella och informella konstellationer, arbetsgrupper, möten, beslutsfattande organ etc. på olika nivåer vid universitetet och att jag är rädd för att inte bli tillfrågad om det skulle bli allmänt känt att jag bloggar om mina erfarenheter från dessa sammanhang. Möjligen är jag paranoid, men det är i alla fall skälet. Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag tycker det är lite kul att jobba undercover så att säga.

Max IV

Så där ja, nu har fördyringarna för Max IV som jag nämnde för någon vecka sedan också nått Sydsvenskan. Det är bra att det kommer till allmänhetens kännedom. Jag tycker också att universitetsledningen ger ett trovärdigt intryck när de öppet deklarerar sin tvekan. Att tillsätta en grupp som kan analysera problemet och hålla inhibationsdörren öppen som antyds i artikeln (alternativet att släcka ljuset) tycker jag är bra. Smolket i bägaren är alternativet att köra på som om ingenting hänt och låta universitetet betala genom att dra ner på annat. Det verkar helt huvudlöst eftersom vi då lägger ner ett av de få traditionella och breda universiteten i Sverige för att bygga en maskin som i bästa fall står sig några decennier. Att alternativet ens nämns som en möjlighet är anledning till stor oro och misstrogenhet. Så OK, sammantaget motsvarar väl uttalandet en 1-1-match i fotboll ungefär.

Studentfråga

Träffade en student igår (ironi) och fick ännu en gång bekräftat hur bra det är med deras input (inte ironi). Frågan han ställde var vad jag tyckte om kvalitetsutvärderingar och studenttillströmning i historiskt perspektiv. Tuff fråga eftersom jag aldrig tänkt på detta förut. Efter lite stammande kunde jag dock formulera ett svar som i alla fall lät bra. Tidigare var examina kvalitetsvärderingen och studenter kuggades. Nu har examina urholkats genom resurstilldelningsystemet som innebär att det kostar att kugga och annat som till stora delar hänger samman med transformationen från elituniversitet till massuniversitet under de senaste 6 decennierna eller så. Det innebär att kvalitetsutvärdering, som nog är viktigt eftersom det handlar om statligt finansierad verksamhet, har förflyttats från examina till utbildningsanordnaren som i sin tur genomförs av HSV.

Detta innebär också att risken har förflyttats från den individuella studenten till de anställda som i långa loppet riskerar förlora jobbet. Det kanske inte är så dumt ändå, att risken för den individuella studenten minskar i en värld med studielån och fler studerande från studieovana miljöer. Här finns kanske en intressant historisk studie som handlar om känd, beräknad och planerad riskspridning som den förekommer i det moderna samhällets socialförsäkringar och på andra sätt samt den andra okända och oplanerade riskspridningen som förändringen av kvalitetsvärdering av högre utbildning. Se där, studenter är ovärderliga som inspiration när det gäller att hitta nya forskningsfrågor.

LUM

LUM har fått nytt utseende. Men det hjälper inte. Jag läste LUM mycket för drygt tio år sedan och tyckte då att den var väldigt bra. Hade också på den tiden kontakt med journalister som arbetade med andra universitets personaltidningar, Uppsala, Stockholm m.fl. Allmänt var åsikten att LUM höll den journalistiska fanan högt och hade kritisk distans till ledningen och PR-avdelningarna.

Det var då det. Nu tror jag inte många anser att LUM skiljer sig från andra universitets personaltidningar. Här finns bara lite plats för kritiska synpunkter. Aldrig gör redaktionerna några kritiska features. När man själv ringer in förslag ger det aldrig utdelning. Syn för sägen bär artikeln om Christer Eldhs enkätundersökning. Här förekommer visst en del negativa resultat. Men endast de främsta positiva resultaten listas. Varför inte motsvarande negativa?

De universitetskritiska synpunkterna får istället Sydsvenskan och Lundagård stå för. Här gör man tack och lov fortfarande ambitiösa insatser. Jag tycker faktiskt att Lundagårds senaste avslöjande om UB:s köp av byggtjänster är riktigt bra. Inget direkt remarkabelt kanske och ingen har väl gjort fel. Men ambitionen är tydligt och klar och artikeln ger intryck av att vara rättvis. Tänk om HSV:s utvärdering av Lunds journalistutbildningar hade tagit med denna aspekt. Då hade de flutit igenom utan problem....

Medicon Village i lokalbladet

Idag en lysande artikel i Sydsvenskan om hur allt som utlovades när universitetets rektor och ordförande med bara veckor kvar på posten skriver hyreskontrakt med ett byggbolag (i form av illa maskerad stiftelse) som binder upp nya tillträdande ordförande för år framöver. Taskigt och ojuste ledarskap tycker jag eftersom man nu bakbundit Wallström som lär få ta all skit som kan komma av detta högriskprojekt. Och nu framgår också att alla de farhågor vi kände från början infrias. Den filantropiske byggherren som skänkt medel för att universitet skulle köpa Astra Zenecas lokaler var inte så snäll att han stod för hela kalaset. Istället måste universitet skjuta till 100 miljoner för att hålla lokalpriser i Lund uppe. När man räknar igenom det visar det sig säkert att byggherren inte förlorat utan vunnit på affären eftersom lokalpriser nu ligger på konstlat höga nivåer. I allt detta är det också intressant att se att ordförande Larsson ingår i styrelsen för Medicon Village (vad är hans arvode?) och en gammal Peab-chef är vd, så då blev man av med honom också. Nej, detta är inte bra för anseendet.

Till detta kommer att punkterna 10-12 på nästa möte med universitetsstyrelsen om budget och ekonomi när det gäller MAX IV helt säkert kommer att bli en rysare. Pengarna räcker nämligen inte och det kommer att behövas ännu mer. Faktum är att universitetsresurserna till detta projekt nu börjar anta sådana proportioner att MAX IV allt mer framstår som den gökunge ESS beskylldes för att bli. Jag tycker att man nu börjar gå för långt i sina punkinsatser och att universitetet i övrigt är hotat. Jag hoppas att styrelsen nu ser till att MAX-bygget tar en paus medan man ser över projektet.

Strategiska planen 2012-16

Fick idag i min hand, eller snarare postfacket om jag ska vara ärlig, Lunds universitets stolta strategiska plan 2012-2016. Det är faktiskt ett riktigt erbarmligt aktstycke. Inte ett enda väldefinierat mätbart eller kontrollerbart mål i sikte. Här framgår att universitetet står för mänskliga rättigheter och demokratiska och akademiska värden, men inte ett ord om vad det betyder eller hur det i praktiken yttrar sig. Alla dessa tre begrepp är ju minst sagt omstridda. Och hur skulle det förresten se ut om vi stod för orättvisor, diktatoriska fasoner och industriella eller politiska värden?

Visionen är ett universitet i världsklass, men inte ett ord vad som ska uppnås för att man ska veta om man är i världsklass eller inte. Målen är högsta kvalitet i utbildning, forskning och innovation samt samverkan, alltså något som redan från början är i stort sett omöjligt att uppnå. Lunds universitet ska på fyra år nå högsta kvalitet på samtliga kärnområden, bättre än Stanford, Harvard, MIT etc....

Det som ändå är värt något är de fyra strategier som anges för att uppnå målen, de visar i alla fall någon slags riktning även om det inte anges hur eventuella framgångar eller bakslag kan identifieras. Sådana här strategiska planer klarar vi oss bättre utan. Det handlar inte bara om att spara pengarna på all arbetstid som gått åt liksom till det mycket påkostade trycket. Framför allt handlar det om att jobba igenom styrdokument så att vi som drabbas av dem inte upplever dem som oförskämdheter. Hur dumma tror de att vi är?

Dagstidning för universitetet

Måste erkänna att jag ännu inte riktigt vant mig vid att det här i staden finns en dagstidning som verkar ägna ett eller två uppslag per dag uteslutande för universitetet. Jag tänker förstås på Sydsvenskans del Omkretsen som nästan alltid har reportage om Lunds universitet. Det känns lite märkligt och lokalt, men är förstås väldigt positivt, inte minst för att anställda här kan få sin röst hörd.

Igår läste jag om den nya innovationsdirektören vid LU. Ryggmärgsreflexen är förstås att "Herregud, ännu en direktör som lyfter lön utan att bidrag till kärnverksamheten." Men artikeln ger en positiv bild och direktören säger absolut saker som är trovärdiga och relevanta. Det kanske inte är så dumt i alla fall... Ska bli intressant att följa verksamheten kommande år.

Loka

Har spenderat en natt i Nyköping och lärt mig att jag inte tycker om Loka, måste komma ihåg det.

Resor och mat

Hurra!

Äntligen undersökningen som jag väntat på. Det visar sig att resekostnaderna vid Lunds universitet ligger på nästan 30 kkr per år och anställd inklusive städpersonal, administratörer m.fl. om jag förstår det hela rätt. Det är väl ungefär en USA-resa och en Europa-resa per år. Kanske inte så mycket att yvas över trots allt, om det nu inte var för alla de anställda som reser väldigt lite. Det vore alltså ännu mer intressant att få fram en lista över hur olika kategorier på universitet reser, professorer, lektorer, ledning etc. Här finns uppenbarligen ett uppslag för LUM, liksom en lista över de mest resglada individerna.. Och det är förstås pinsamt att detta reportage görs av radions ekoredaktion och inte av någon universitetstidning med alla sina journalistiska resurser.

P.S. Sedan är det ju också tänkvärt att KTH och Stockholms universitet representerar för 7500 kr resp. 5.000 per anställd. Kan inte säga att det var mer mat eller dyrare där som jag minns det.

Telefonsamtal

Tidigare ringde min enda vän och sa att han gillade tonen i bloggen. Det var kul att höra. Han sa också att det nog fanns ett och annat som han själv kanske inte skrivit. Nej, man måste nog inte dela riktigt allt med alla.

Fast det är förstås lite tänkvärt, att det trots allt inte är så där jättehögt i tak. Jag är ju anonym, eller försöker i alla fall vara det, och det finns det trots allt skäl till måste jag motvilligt erkänna för mig själv. För jag tycker egentligen att man alltid ska kunna säga vad man tycker och så tycker jag att om det ska bli möjligt så måste man själv också föregå med gott exempel. Men här sitter jag och är anonym och får skämmas.

Missade möjligheter

Idag var en dag av missade möjligheter. Först fick jag reda på att jag vunnit en vinst i en utlottning som jag inte riktigt varit medveten om att jag deltagit i (som deltagare i en större jippogrej). Nu var det för sent att hämta ut min vinst.... så kan det gå.

Någon timme senare fick jag reda på att det funnits en annons ute på ett jobb inom universitetet som chef på en mindre avdelning som jag kunnat söka. Tyvärr hade bara deadline gått ut för några månader sedan. Ytterligare en missad möjlighet, men kanske lika bra eftersom ryktet säger att en äldre kollega också sökt och mot honom hade jag inte haft en chans. Kanske var jag inte heller särskilt lämplig när allt kommer omkring.

Styrelseprotokoll oläsliga

Gud, ibland undrar man hur de lyckas. Vi betalar synnerligen väl tilltagen OH i vårt system. Tack och lov används de ofta för öppenhet. Alla protokoll från universitetsstyrelsen läggs t.ex. upp på en hemsida så att man kan ladda ner och läsa dem. Om det inte var för att länken till protokollen leder till en uppmaning att ladda ner Adobe Acrobat som man inte kan ta sig förbi. Hur är det möjligt att Lunds universitet som lever under så många lagar och förordningar ger Adobe Acrobat gratisreklam på sin hemsida utan att någon reagerar? Vad värre är, eftersom jag sitter på universitetets dator som är supersäkrad och omöjlig att ladda ner program på så är jag helt enkelt blockerad från att läsa styrelseprotokollen. Så var det med. Dit gick overheaden. Tack så mycket.

Universitetskollegiet

Ny arbetsordning vid Lunds universitet innebär att det inrättats ett Universitetskollegium om 48 ledamöter som ska föreslå rektor och prorektor till styrelsen som fattar beslut. Första mötet 15.15 nu på torsdag 8 mars och underlag kom 9.15 dagen innan, alltså exakt 30 timmar före mötet börjar. Prorektor är en viktig person som har goda förutsättningar att senare bli rektor och det är lite löjligt att skicka ut material endast 30 timmar före mötet. Säger en del om hur administrationen ser på kollegiets roll, ett rundningsmärke som bör tas så snävt som möjligt.