Dagstidning för universitetet

Måste erkänna att jag ännu inte riktigt vant mig vid att det här i staden finns en dagstidning som verkar ägna ett eller två uppslag per dag uteslutande för universitetet. Jag tänker förstås på Sydsvenskans del Omkretsen som nästan alltid har reportage om Lunds universitet. Det känns lite märkligt och lokalt, men är förstås väldigt positivt, inte minst för att anställda här kan få sin röst hörd.

Igår läste jag om den nya innovationsdirektören vid LU. Ryggmärgsreflexen är förstås att "Herregud, ännu en direktör som lyfter lön utan att bidrag till kärnverksamheten." Men artikeln ger en positiv bild och direktören säger absolut saker som är trovärdiga och relevanta. Det kanske inte är så dumt i alla fall... Ska bli intressant att följa verksamheten kommande år.

Loka

Har spenderat en natt i Nyköping och lärt mig att jag inte tycker om Loka, måste komma ihåg det.

Resor och mat

Hurra!

Äntligen undersökningen som jag väntat på. Det visar sig att resekostnaderna vid Lunds universitet ligger på nästan 30 kkr per år och anställd inklusive städpersonal, administratörer m.fl. om jag förstår det hela rätt. Det är väl ungefär en USA-resa och en Europa-resa per år. Kanske inte så mycket att yvas över trots allt, om det nu inte var för alla de anställda som reser väldigt lite. Det vore alltså ännu mer intressant att få fram en lista över hur olika kategorier på universitet reser, professorer, lektorer, ledning etc. Här finns uppenbarligen ett uppslag för LUM, liksom en lista över de mest resglada individerna.. Och det är förstås pinsamt att detta reportage görs av radions ekoredaktion och inte av någon universitetstidning med alla sina journalistiska resurser.

P.S. Sedan är det ju också tänkvärt att KTH och Stockholms universitet representerar för 7500 kr resp. 5.000 per anställd. Kan inte säga att det var mer mat eller dyrare där som jag minns det.

Telefonsamtal

Tidigare ringde min enda vän och sa att han gillade tonen i bloggen. Det var kul att höra. Han sa också att det nog fanns ett och annat som han själv kanske inte skrivit. Nej, man måste nog inte dela riktigt allt med alla.

Fast det är förstås lite tänkvärt, att det trots allt inte är så där jättehögt i tak. Jag är ju anonym, eller försöker i alla fall vara det, och det finns det trots allt skäl till måste jag motvilligt erkänna för mig själv. För jag tycker egentligen att man alltid ska kunna säga vad man tycker och så tycker jag att om det ska bli möjligt så måste man själv också föregå med gott exempel. Men här sitter jag och är anonym och får skämmas.

Missade möjligheter

Idag var en dag av missade möjligheter. Först fick jag reda på att jag vunnit en vinst i en utlottning som jag inte riktigt varit medveten om att jag deltagit i (som deltagare i en större jippogrej). Nu var det för sent att hämta ut min vinst.... så kan det gå.

Någon timme senare fick jag reda på att det funnits en annons ute på ett jobb inom universitetet som chef på en mindre avdelning som jag kunnat söka. Tyvärr hade bara deadline gått ut för några månader sedan. Ytterligare en missad möjlighet, men kanske lika bra eftersom ryktet säger att en äldre kollega också sökt och mot honom hade jag inte haft en chans. Kanske var jag inte heller särskilt lämplig när allt kommer omkring.

Styrelseprotokoll oläsliga

Gud, ibland undrar man hur de lyckas. Vi betalar synnerligen väl tilltagen OH i vårt system. Tack och lov används de ofta för öppenhet. Alla protokoll från universitetsstyrelsen läggs t.ex. upp på en hemsida så att man kan ladda ner och läsa dem. Om det inte var för att länken till protokollen leder till en uppmaning att ladda ner Adobe Acrobat som man inte kan ta sig förbi. Hur är det möjligt att Lunds universitet som lever under så många lagar och förordningar ger Adobe Acrobat gratisreklam på sin hemsida utan att någon reagerar? Vad värre är, eftersom jag sitter på universitetets dator som är supersäkrad och omöjlig att ladda ner program på så är jag helt enkelt blockerad från att läsa styrelseprotokollen. Så var det med. Dit gick overheaden. Tack så mycket.

Universitetskollegiet

Ny arbetsordning vid Lunds universitet innebär att det inrättats ett Universitetskollegium om 48 ledamöter som ska föreslå rektor och prorektor till styrelsen som fattar beslut. Första mötet 15.15 nu på torsdag 8 mars och underlag kom 9.15 dagen innan, alltså exakt 30 timmar före mötet börjar. Prorektor är en viktig person som har goda förutsättningar att senare bli rektor och det är lite löjligt att skicka ut material endast 30 timmar före mötet. Säger en del om hur administrationen ser på kollegiets roll, ett rundningsmärke som bör tas så snävt som möjligt.

Processer

Är med på en ansökan till en wallenbergstiftelserna som måste okeyas av rektor och det visar sig vara en underlig process. Beskedet har tidigare varit att man skriver en letter of intent som skickas in till en administratör som sedan senast 5 mars anger om rektor är villig att stödja ansökan eller inte. Får man stöd får man arbeta vidare med fullständig ansökan som ska in i slutet av mars. Fair enough. Den ansökan jag deltar i skickades in och vi fick positivt svar redan förra veckan, cirka sista februari, och går nu vidare med att skriva en hel ansökan som vi utgår kommer att stödjas av universitetsledningen. Så långt allt gott och väl.

Men så träffade jag en kollega i fredags som berättade att han har kallats till ett möte idag, 6 mars, för att diskutera de tjugotalet letter of intents som skickats in med anledning av utlysningarna i de aktuella wallenbergstiftelserna. Då blev jag lite undrande. Varför ska de träffas dagen efter det datum då besked senast var utlovat från universitetsledningen? Har alla tjugo fått OK denna första omgång och urvalet sker senare, vilket i så fall innebär att ett stort antal grupper arbetar helt i onödan med fullständiga ansökningar. Eller bedömdes den ansökan som jag är med i som så behjärtansvärd att vi fick carte blanche att gå vidare oavsett hur diskussionerna på mötet 6 mars faller ut? Processen som förra veckan verkade glasklar och genomtydlig har med ens blivit ett mysterium. Jag sa i alla fall åt min kollega att genast höra av sig om det visar sig att vår ansökan inte alls går vidare så att vi i alla fall slipper göra massa arbete i onödan.

Enkät

Jaaaa! De har gjort det igen. Med buller och bång har personalenkäten till alla anställda vid Lunds universitet öppnat, i alla fall skulle den ha gjort det 27/2. Det finns också en hemsida med information och pdf med vanliga frågor och alla enkätspörsmål listade. Men var är själva enkäten??? Som i alla projekt med minutiös planering och noggrant utvalda, välformulerade frågor har man missat det allra viktigaste, en länk så att alla vi som via epost anmodas att fylla i enkäten kan hitta den och göra jobbet. Det sägs att det bara tar tjugo minuter att fylla i enkäten, men ingen har ännu berättat hur lång det tar att hitta den. På frågan om hur vital information och nödvändiga arbetsredskap vidarebefordras till anställda blir det givna svaret att enkäten är det bästa exemplet på att det finns en del i övrigt att önska i den genren.

Forskningsämne

Hurra! Jag är professor i ett forskningsämne... Det var jag faktiskt inte på min förra tjänst. Inte för att det är någon fördel eller gör någon skillnad. Det är bara lustigt att Högskoleverket och Statistiska centralbyrån ägnar sig åt att lista forskningsämnen samtidigt som högskolor och universitet ska ha större autonomi. Nåja, nu inrättas ju tjänster och forskarutbildningar tack och lov utan någon som helst hänsyn till om ämnet finns med på HSV:s lista eller inte. Hoppas det kan fortfara att vara på det viset. Ändå kan jag gona mig åt att företräda ett "riktigt" forskningsämne. Man får passa på och glädja sig åt det lilla.

Turordningskretsar

Jag älskar LAS. Har nu arbetat på Lunds universitet i ett och halvt år och fick just första samtalet med min prefekt om risken att placeras i samma turordningskrets som någon eller några andra varslade forskare. Vi kom överens om att det nog inte var någon större risk, men bara tanken att jag skulle varslas endast arton månader efter att jag övertalats att ta jobb här och flyttat hit hela familjen är svindlande. En effekt som bara kan ha LAS som yttersta orsak. Kanske är min reaktion, förnöjelse istället för panik, respektlös på gränsen till dåraktig, det är lätt att vara kaxig med en tillsvidareanställning. Men detta hade också något positivt med sig genom att min prefekt helt ovetandes gav mig ett argument som jag famlat efter någon vecka i ett helt annat ärende. Jag är tjänstledig från en tjänst hos min gamla arbetsgivare och vill egentligen få den tjänstledigheten förlängd ytterligare ett år, till hösten 2013. Jag har dock inte kunnat producera ett enda hållbart argument för en sådan förfrågan. Men här var det argument jag letat efter. Om jag riskerar att bli varslad av min nya arbetsgivare är det inte svårt att förstå att jag ber om ytterligare ett år tjänstledighet trots att alla vet att jag knappast kommer att gå tillbaka. Ett problem mindre att hantera, i alla fall tills jag placeras i en turordningskrets och riskerar varsel.

Puffen

Har haft lite med Pufendorf-institutet att göra och just nu är det sökomgång med teman och studiegrupper för 2012/13. Häromdagen fick jag frågan från en kollega om urvalsprocessen för temaansökningar. Det visade sig att hon inte riktigt visste om hon var med på en temaansökan eller inte. Eftersom hon anmält intresse till huvudsökande och sedan inte hört mycket mer, inte ens sett den slutliga ansökan, kom vi överens om att hon förmodligen inte var med annat än möjligen som associerad. Det intressanta är på vilket löst sätt vissa temaansökningar till Pufendorf tydligen kan komma till. Jag trodde att det krävdes i alla fall några möten med intresserade och en ansökan som i alla fall de som stod med på hade läst, kommenterat och godkänt. Kanske är det också så, men möjligen inte i riktigt alla fall.

Styrelsemöte

Usch, styrelsemöte igår. Det var framför allt en punkt som jag ville ha ändring på och fick väl också delvis det till slut även om det satt långt inne. Det handlade om en utlysning av gemensamma medel där förslaget från ordf. var att förslag från kostnadsställen med underskott skulle prioriteras. Jag ansåg att det inte borde finnas några ekonomiskt motiverade prioriteringar eftersom det i första hand borde vara förslagens kvalitet som skulle bedömas och inget annat. Här kom flera in och försökte rädda ordförandes skrivning trots att de egentligen saknade argument. Till slut fick jag bort prioriteringen, men istället skulle de som hade myndighetskapital motivera varför förslaget inte kunde belasta myndighetskapitalet istället för dessa gemensamma medel. Så fick det bli... Men jag lärde mig att det finns ett allmänt motstånd att frångå lagda förslag och det är något jag inte upplevt tidigare i styrelser. Mycket intressant och viktigt att minnas för framtiden.

Alla gamla

Har nu under några månader anonymt, alltid mitt adelsmärke, försökt entusiasmera en medarbetare på LUM för att ta upp och skriva om det faktum att så mycket av universitetets utvecklingsarbete bedrivs av pensionärer. I senaste numret som jag fick igår fanns ännu ingenting och min misstanke är att det aldrig kommer att bli något. Varför förstår jag i så fall inte eftersom det onekligen är ett spännande ämne.

När biblioteket häromsistens utredde en ny organisation ingick en pensionerade medarbetare. När universitetet nu  fått en förfrågan om att bli stiftelse utreds den saken också av en pensionär. Pufendorf-institutet leds av en pensionär och prorektor är också för tillfället pensionär. Planeringen av 350 års-firandet leds av en pensionär. Varför? Är det inte bättre att framåtsyftande verksamheter leds av yngre förmågor? Jag tror det även om det finns många argument för att utnyttja pensionärer. För det första är de ofta billiga, lägre lkp och dessutom moderata lönekrav eftersom de alltid har en pension i ryggen. För det andra är de ofta redan väl insatta i området, här tycks det inte vara avgörande om de har en dålig träck-record heller. För det tredje har de upparbetade nätverk som de kan utnyttja.

Allt detta till trots undrar jag om det ändå inte ibland blir lite för mycket av det goda på Lunds universitet. Här finns massor av yngre förmågor som behöver utvecklas och betros med uppdrag av detta slag. Det är synd att universitetsledningen inte bättre ser till att ta tillvara på den potentialen.

MAX IV

Enligt Sydsvenskan idag blir MAX IV dyrare än beräknat, mycket dyrare än den budgeterade miljarden (har tyvärr inte hittat någon länk på hemsidan). Rektor är inte orolig eftersom det är under kontroll. Det hade varit värre om ESS hade varit inom universitetet, kul att höra för ESS Scandinavia AB där rektor sitter i styrelsen. Men universitetets projektledare för MAX IV säger att det blir dyrare trots att de sitter i förhandlingar med blivande hyresvärden. Särskilt besvärande är att budget som skulle ha kommit i mitten av februari nu skjutits upp till slutet av mars. Jag tror det vore klokt om männen bakom MAX IV sätter sig ner och börjar söka pengar igen. Och jag hoppas att styrelsen agerar för att få godkänna avtalet, det fick de aldrig göra när det gällde Medicon Village.

Möten

Igår var det först möte i avdelningen/forskargruppen om vi skulle lysa ut en tjänst eller fördela arbetstimmarna som behövdes på redan deltidsanställda, en viktig strategisk fråga som är svår eftersom argumenten är starka för var och en av lösningarna. Sedan telefonmöte om SKB:s ansökan om tillstånd att bygga slutförvar av utbränt kärnbränsle, knappast lättare fråga. På eftermiddagen möte med sju, åtta lundaforskare om tema och frågor för en framtida workshop om akademiska miljöer och villkor. Idag frukostmöte på institutionen om olika frågor, allt från forskning till strategi och förfrågan om LU vill bli stiftelse (favorit i repris), sedan handledarmöte med doktorand med ämne som inte har något att göra med alla andra möten de föregående 24 timmarna. Om en timme kommer en delegation från en enhet på Ekonomihögskolan som av oklara skäl skall hantera samarbete mellan universitetet och regional byråkrati. Syftet med mötet har ingen berättat för mig. Sedan efter det möte med kollega och en magisterstudent som denne handlett om magisteruppsatsen som handlar om ytterligare ett helt annat ämne. Sju möten på två dagar. Jag blir schizofren av allt detta. Snacka om splittrade arbetsuppgifter. Vet bara inte hur man gör för att hålla en rak kurs.

Veckan som gått

...har varit händelserik trots allt. Har lyckats skriva en två-sidig letter of intent till universitetsledningen i förhoppningen att de vill skicka den vidare till en wallenbergstiftelse. Har varit runt i Sverige en del på delvis intressanta möten. I övrigt har jag framför allt fått extremt positiv feedback från kolleger här i Lund, något som aldrig hade hänt mig på min gamla arbetsplats. Här vet det att ta hand om sina anställda. Tyvärr dock också en hel del möten nästa vecka som gör att forskningstiden krymper oväntat mycket.

En sak undrar jag dock över, varför akademiker är så obenägna att resa? Ordnar en studieresa till kontinenten i maj  med nästan tjugo inbjudna som borde vara intresserade (finansierad och klar). Nu verkar vi bli kanske sju-åtta stycken trots att detta är en unik möjlighet. Det är väl ändå lite konstigt, men det klart folk är väldigt upptagna...

Akademihemman

Fick av en händelse igår höra att en av universitetets stiftelser, Akademihemman som äger och förvaltar gästforskarbostäder och en del annat som Pufendorfinstitutet, kan komma att bolagiseras. När jag sedan söker information hittar jag ingenting. Jag tror denna stiftelse är en av de minst kända här i Lund, en har ändå som taxerad förmögenhet 72 miljoner, förmodligen i fastigheter som då kan vara betydligt större än angivna värdet på papperet.

Hyra bostad av Lunds universitet

Jag har hyrt en lägenhet av Lunds universitet under hösten och flyttar nu ut. Det var en tänkvärd erfarenhet. Redan när familjen med två vuxna och två barn flyttade in efter sommaren uppstod problem. Det var dåligt städat och vi klagade på det. Då visade det sig att vi egentligen inte fick hyra alls eftersom jag har fast anställning vid universitetet. Enligt högskoleförordningen (tror jag) får universitet och högskolor inte äga och hyra ut bostäder med undantag för gästlärare, alltså skulle vi åka ut redan efter en dag i lägenheten. Vi blev förstås förtvivlade eftersom vi inte hade någon bostad alls att flytta till. Det hela var också konstigt eftersom jag flera gånger sagt att jag var anställd vid universitetet och eftersom jag använt tjänsteepost och tjänstetelefon i mina kontakter med uthyrningsavdelningen. Vår förtvivlan innebar i alla fall att vi fick stanna kvar mot regelverket (misstänker att ingen utom vi och närmaste tjänsteman på universitetet kände till detta förhållande).

Nu har vi alla fall flyttat ut och jag kan konstatera att detta inte var någon bra erfarenhet. Det var som sagt dåligt städat när vi flyttade in. Enligt kontraktet skulle lägenheten vara på 106 kvadratmeter, men det kan den omöjjligen ha varit. Massor med dödytor p.g.a. en stor trappa och sneda tak. En uppmätning hade säkert givit betydligt färre kvadratmeter, lägenheten passar utmärkt som exjobb på LTH:s lantmäteriutbildning. Visst var det fint och charmigt med takbjälkar och allt. Men precis som i de gamla allmogestugorna på landet var här extremt trångt för en två-barnsfamilj trots att här fanns fyra sängar i två sovrum. Hyran på 9500 kr månaden antyder också att detta inte var tänkt för ensam forskare utan för tre eller fyra personer.

Dessutom var köket extremt opraktiskt med lite kyl, anpassad för två snarare än fyra. Till detta fanns bara en pyttig spis med tre plattor och liten diskmaskin som vi fick köra en eller två gånger om dagen. Trots detta fanns gott om tomma ytor, en hel vitkalkad vägg utan ett enda skåp. Man kan konstatera att det var extremt dåligt planerat med mycket tom plats samtidigt som det var trångt i de skåp som kunde nås utan att man klättrade på stolar och annat. Jag misstänker att det hela hängde samman med att det var arkitektritat. Här gick uppenbarligen form före innehåll fast svårigheten ju ligger i att kombinera dessa båda storheter. Utrymme för ytterligare ett exjobb på annan LTH-utbildning uppenbarligen.

Till detta kom den dåliga standarden. Hål i stoppningen på de luggslitna möblerna så att det billiga skumgummit hängde ut och som inte kunde fixas eftersom lägenheten alltid var bokad. Blandaren i en av de två duscharna var trasig och gick bara på gejserhett vatten. Skulle man bada i badkaret fick man ta en gryta och ösa i kallvatten från handfatet bredvid. En lysrörsarmatur var trasig. Efter några månader började det nyinstallerade brandlarmet låta helt utan anledning och trots en lagning med avancerad elektronisk felsökning var vi tvungna att stänga av det. När det sedan blev kallt på hösten visade det sig att värmeanläggningen var totalt underdimensionerad. I det kallaste rummet, vårt sovrum, fanns inte ens element. Vi hade under tretton grader i sovrummet när vi vaknade på morgonen... Vi var tvungna att köra värmefläkten alla timmar vi var hemma och vakna vilket ju är lite jobbigt med tanke på ljudet. Kanske var det därför duschen endast gick att köra på hetvatten....

Det är tur att universitetet inte får syssla med ägande och uthyrning av bostäder, hade nog varit ännu bättre om de inte fått skriva hyresavtal heller med tanke på Medicon Village.

Ledning och ansvar

Inlägget nyss om ledning och förtroende på en institution går att generalisera. Jag har länge retat mig på alla medel som ska sökas internt på universitet och högskolor. Det är ett mycket ineffektivt sätt att fördela medel om man skulle räkna igenom all tid som går åt för att söka och fördela medlen. Men än värre är att det i grunden handlar om dåligt akademiskt ledarskap. För en ledning i en organisation måste våga ta ansvar, inte gömma sig bakom värdering av ansökningar som ibland till och med värderats av externa reviewers.

I många fall handlar det om att ledningar inte vet vad som finns i organisationen. Men det är inte heller ett hållbart argument. Är man osäker får man väl ta reda på vad som finns, vad som är bra och vad som är mindre bra, vad som bär sig och vad som måste hjälpas eller överges. Detta är ledningens ansvar och det är ett svaghetstecken eller tecken på oansvar om man hela tiden utlyser olika medel som skall sökas i konkurrens. Det vore helt otänkbart inom ett företag eller andra typer av myndigheter och organisationer. Där måste ledningar ta sitt ansvar på gott och ont, liksom känna till den verksamhet de leder.